Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande fotografiska materialet är synnerligen väl
Svenska Fotografernas Förbunds somniarmöte a
Hamnqvist författadt föredrag, livarnr jag här tilläter
äskädliggjordt i etl till
f hoffotografen Herm.
mig göra några nldrag.
»Om man länker sig tillbaka på de fotografiska utställningar, som funnits i
Sverige på den senare öfverskådliga liden, skall man finna, att dessa utställningar
varit hvar och en utgångspunkten för ett nytt kopieringssält eller en ny
smakriktning. Ar 1894 höll det dåvarande Industripalatset i Stockholm en fotografisk
utställning, som för sin tid var storartad nog. Vid detta tillfälle uppträdde för första
gången det matta silfverpapperet.
Nästa utställning ägde rum 1897. Det matta celloidinpapperet hade då gjort
sitt segertåg genom världen, och man såg knappast något annat, om man
undantager de Flormanska platinabilderna. Vid delta tillfälle visades först de helmörka
bakgrunderna i en samling konstnärsporträtt.
Den därpå följande utställningen af år 1899, arrangerad af Fotografiska
Föreningen, framvisade en hel del pigmentbilder och var den direkta anledningen till
att åtskilliga Stockholmsfotografer på allvar ägnade sig åt denna kopieringsmelod,
som kom till användning för svenska utställningsbilder vid världsutställningen i
Paris 1900 och speciellt vid utställningen i Gefle 1901. Denna sistnämnda
utställning betecknade ett stort steg framåt i konstnärlig riklning för de svenska
fotograferna, och deras vid detta tillfälle visade alster, som utgjorde stommen till
svenskarnes inlägg i utställningen för konstnärlig fotografi i Turin 1902, hafva
ådragit sig berättigad uppmärksamhet. Såsom jag nämnde, dominerade vid dessa
båda tillfällen pigmentpapperet, ehuruväl äfven speciellt i Turinerbilderna man
påträffade en och annan gummibild.
Man kan tryggt påstå, att den fotografiska afdelningen af
Helsingborgsutställningen står i gummitryckets tecken. Ty går man och ser på de här utställda
bilderna och ser på dem med elt skoladt öga, visar sig strax, huru som denna
kopieringsmetod på ett helt annat sätt lånar sig åt den utöfvandes personliga
ingripande, huru den på ett helt annat sätt ägnar sig till återgifvande på ett
personligt sätt af den stämning fotografen försöker alt väcka. Det är klart, att cn
sådan metod, rätt ulöfvad, kan bjuda otroligt större möjligheter än hvarje annat
kopieringssätt för den dess utöfvare, som besitter smak och omdöme; att den på
ett helt annat sätt lyder den utöfvandes intentioner, att den icke gifver blott en
slafvisk kopia af negativet, utan, rätt skött, ett stycke arbete, som i sig kan
innehålla mycket af den utöfvandes personliga uppfattning.
Det är alldeles otvifvelaktigt, att den fotografiska afdelningen på
Helsingborgsutställningen är synnerligen rik — på nummer. Det är också alldeles
otvifvelaktigt, att, om en lämplig, ganska vidtgående gallring skett, så skulle utställningens
konstnärliga halt blifvit afsevärdt högre, för att icke säga ganska hög. Sådan som
den nu är, visar den hän på att Sveriges fotografer i allmänhet besitta en ganska
stor teknisk skicklighet, men däremot sakna sans for konstnärlig måtta och sanning.
Och är det något, som jag alldeles särskildt afskyr, så är det dessa otaliga
brom-silfverförstoringar, som med afseende på brist på karaktär och personlighet sakna
sin like. Om man skulle beröfva alla dessa förstoringar deras upphofsmäns
signaturer och blanda dessa förstoringar i en hög, tror jag, alt deras ägare endast
skulle känna igen dem på ramarna, ty något personligt öfver dom finnes icke; allt
hvad af karaktär och personlighet, som törhända har funnits där, iir så samvets-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
