Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Modernismen i Islam och dess korantolkning. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
sentimental okunnighets slöja kring de första
kunskaper, som inplantas i en människas bröst: allt
detta visar, att islam utgör den sista utvecklingsfasen
av vårt väsens religiösa förmåga. De, som
misskänna det historiska värdet hos vissa av dess lagar,
anse att deras skenbara hårdhet och oförmåga att
anpassa sig efter den nya tidens tänkesätt utestänga
den från varje anspråk på universalitet. Men en
liten inblick i lagars och förordningars historiska
giltighet, en smula mera billighet vid prövningen av
fakta skulle snart visa den temporära beskaffenhet
hos de regler, som endast med svårighet kunna
bringas i samklang med den moderna tidens fordringar
och önskningar.»ᶜ
»En kristen predikant har med stor kraft
betonat den stora skillnaden mellan religion och teologi
och påvisat vilka olägenheter, som förorsakats hans
kyrka genom förväxlingen av dessa två. Detsamma
gäller om islam. Religiös övning har fått vika för
professionella taskspelarkonster, ceremoniväsende har
trätt i stället för allvarliga fromhetsverk,
välgörenhet och humanitet för välgörenhetens skull och av
kärlek till Gud. Hänförelsen har slocknat,
hängivenhet åt Gud och hans profet har blivit
betydelse-Iösa ord. ... Våra dagars muslimer äro okunniga
om anden genom sin hopplösa kärlek till bokstaven.
I stället för att efterleva det ideal, som mästaren
predikat, istället för att »sträva att utmärka sig i
goda gärningar», istället för att »älska Gud och för
Hans kärleks skull Hans skapade varelser», ha de
blivit slavar under opportunismen och den yttre
observansen. Det var ju naturligt, att de första
lärjungarne i sin högaktning och beundran för
mästaren stereotyperade hans levnadsvandel, att de
kristalliserade alla tillfälliga händelser i hans
skiftesrika levnadslopp och så inpräglade i sitt hjärta
förordningar, regler och normer, som voro uttalade
med hänsyn till vad som fordrades i ett primitivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
