Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Affallets inre förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— trots den obegränsade öppenhjärtighet som utgjorde
en af vänskapskultens hufvuddogmer förstod att
respektera den enskildes rätt att, när han så ville, i
tysthet tänka sina egna tankar och genomkämpa sina egna
strider, ostörd af vänskapens alltför pockande och frågvisa
förtrolighet. Ty oförberedd var denna stora »förvandling»
lika litet som trädets, då det på en enda vårnatt kläder
sig i full grönska; det är blott icke alla som gifva akt
på hur knopparna svälla i stillhet. Hos Geijer hade den
skenbara förändringen länge fortgått i tysthet innan den
kom till öppet genombrott i ord och handling; den var
endast en naturlig följd af vissa i hans väsen från början
gifna förutsättningar. Då gamle Knut Lilljebjörn, hans
vän och svärfader, tillsammans med sin son, den unge
löjtnanten — båda alltigenom konstnärsnaturer och
känslomänniskor och föga anlagda för djupare
psykologiska observationer — endast kunde förvåna sig öfver
den »uppståndelse» som väcktes af Litteraturbladets
programartiklar — »ty så —» kommo de öfverens — »hade
ju Geijer egentligen alltid tänkt! —» uttalade de en
djupare sanning än de själfva visste af. Så hade Geijer
visserligen icke alltid tänkt och för hvar och en som
uppmärksamt studerat hans skrifter är det lätt att påvisa
huru ofta och eftertryckligt han i stället uttalat tankar
och åsikter, skenbarligen rakt motsatta dem han på
höjden af sin mannaålders mognad öppet proklamerade
som sina. Men med full rätt kan man dock säga att
så måste Geijer komma att tänka om han skulle blifva
sig själf trogen och följa de riktlinjer naturen uppdragit
för hans andliga utveckling. Människokärleken var från
början den sträng som vibrerade starkast i hans själ,
den ton som angaf klaven för hans blifvande lifsverk.
Den lösning af samhällsproblemen, han som filosof och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
