Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Törneros om affallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla familjens heligaste traditioner under fötterna. Man
sörjde öfver Geijer med djup och personlig sorg, som
man sörjer öfver en älskad son, en kär broder, som
råkat på villovägar. Äfven om man med en senare tids
nyktrare blick på personer och förhållanden finner
uttrycken för denna sorg fantastiskt öfverdrifna, är känslan
dock tillräckligt äkta för att verka gripande och
vördnadsbjudande. Ingen kan väl utan rörelse läsa de af
kärlek och smärta vibrerande ord hvari till exempel Adolf
Törneros vid denna tid gör sig till tolk för stämningen
inom den fridfulla krets där alla ännu så nyligen
»liknat hvarandra i känsla af Lifvets sanna Sällhet och
Själens ädlaste Nöjen». Det är verklig hjärtesorg som talar
till exempel ur rader som dessa, skrifna blott några
månader före hans död:[1]
...»Jag kommer just från fru Silfverstolpe... Klockan är
tio slagen! — sjunger brandvakten nu därute — och jag
tycker det är öfverflödigt såsom ropadt åt mig. Ty ’klockan
är tio slagen!’ tycker jag allting omkring mig ropar, både natt
och dag; så har det låtit i mina öron alltsedan Geijers N:o
1 såg dagen — och N:o 9 och 10 förnyades detta rop med
ännu barskare ton... Ännu är jag ej, tyvärr, såsom du ser
af sjelfva uppslaget, i tillräckligt lugn sinnesstämning för att,
såsom sig bör, yttra mig öfver detta ämne. Geijer är
måhända den enda menniska i verlden på hvilken jag vore frestad
att med behörig namnförändring använda orden hos Cicero:
Errare, me Hercule, malo cum Platone, quam
cum istis vera sentire.[2] Ty ehvad man må ropa mot
fördomar, kan dock lyckligtvis aldrig den fördomen utrotas
ur menniskans bröst, att den, man älskar och vördar, har rätt i
hvad han säger. Men i närvarande fall är jag stadd i ett
ganska kinkigt dilemma, hvarifrån till stor del den själsoro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
