Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Anna-Lisa Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otvifvelaktigt just vid denna tid mindre känslig för den
förändring den andliga atmosfären i hans omgifning
undergått, än han sedan blef, då ensamhetskänslan gjorde
sig mera gällande och han började inse huru djupa
och svårläkta de sår i själfva verket voro som han i
kampens första hetta både gifvit och mottagit. Men så
mycket starkare inverkade den inträdda
temperaturförändringen på hans hustru. I dylika fall är det ju alltid
kvinnorna som få draga den tyngsta bördan — och
Anna Lisa Geijer hörde till de kvinnor som utrustats med
sällsynt fint gehör för alla de lifvets små dissonanser
hvilka lämna mindre musikaliskt känsliga öron oberörda.
Själf har hon i ett bref från denna tid liknat sin själ
vid en »eolsharpa, vibrerande för minsta fläkt». För
henne, liksom för Malla Silfverstolpe, var vänskapen ett
slags religion, en verklig passion — så mycket starkare
hos henne, därför att hon i detta fall var vida mera
exklusiv än den nästan ofattligt vidhjärtade väninnan, hvars
valspråk nästan kunde sägas vara: »seid umschlungen,
Millionen!» och hvars sympatier knappast hade andra
gränser än hennes bekantskapskrets. Anna Lisa var i
alla afseenden en förnämare, skyggare, mera reserverad
natur än den impulsiva, naivt öppenhjärtiga Malla; men
i förmågan af obegränsad, svärmisk hängifvenhet för
dem hon en gång skänkt sin vänskap och sitt förtroende
stod hon henne ingalunda efter, och den smärta hon
erfor genom den förstämning — till någon öppen
brytning kom det aldrig — som efter »affallet» störde
förhållandet mellan henne och de så trofast älskade
vännerna, hade något af kärlekssorgens intensitet i sin bittra
besvikenhet. Egentligen kunde hon aldrig fatta att de
människor, som känt och älskat Erik Gustaf allt ifrån
hans ungdom, nu med ens kunde ställa sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
