Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Anna-Lisa till Malla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlingar härflutit ur annat än den renaste källa — och så
fort jag fattar hans motiver måste jag väl ock förstå hans
handlingssätt — NB. om jag har förtroende till hans
förstånd — det är ej nog att endast tro på hans génie.
En efterverld får fälla utslaget huru han fyllt sin mission, i
den anda han sjelf fattat den — jag bekänner att jag är nog
lycklig att tänka på den domen utan räddhåga. Ej som
föreställde jag mig att hans bestämmelse är att sjelf uträtta stora
ting eller upplefva stora frukter af sitt sträfvande, — att han
personligen skall kunna utföra serdeles mycket. Det tror
han ej heller sjelf och har hvarken begärt eller önskat sig
ett blindt förtroende af någon menniska, liksom han
så många gånger sagt att Den nog skall komma en gång
som gör det tusende gånger bättre än han. Men min fasta
öfvertygelse är att han ej lefvat förgäfves, just i hvad
som nu kallas hans obegriplighet!
»Af denna bekännelse ser du att jag är mindre att
beklaga än du tror, ehuru jag visserligen medger att den
atmosphère som nu råder omkring oss för ingen del är min bästa
lifsluft. Jag har en instinct som säger mig att både min och
E. Gustafs närvaro förorsakar tvång bland våra vänner här —
det slags tvång som ålägger en skyldigheten att hålla god
mine, då man likväl innerst är högeligen missnöjd och obelåten.
Jag deremot finner det vara en skyldighet att så mycket som
möjligt å ömse sidor bespara oss det obehaget — isynnerhet
om allt detta ensamt är Geijers fel, som jag så ofta hört
förmenas. Att denna dimma af missförstånd egentligen råder här
i Upsala är, som sagdt, en olycka — att den kunnat
undvikas genom att G. aldrig på detta sätt uppträdt
kan väl vara möjligt — men då hade han ej heller varit
Geijer, som hvarken är eller någonsin blir någon Diplomat!
»Emellertid har nu detta namn, som en gång var en lösen
för allt som var stort, godt och ädelt, i stället blifvit en Symbol
för Ofred och Missförstånd — som ofta synes mig hårdt, fastän
jag sväljer min harm och tänker: ’det skall väl så vara!’ —
Att jag ej kan tro honom ensam vara skulden till allt
är ju både förlåtligt och lyckligt. Af hjertat vill jag ock förlåta
dem som göra honom den beskyllningen, väl vetande att de
sjelfva värst lida deraf. Att Geijers närvaro måste vara dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
