Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Röst ur stugan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig sjuk däröfver och måste intaga sängen. Och då
hon slutligen, flera dagar senare, verkligen besluter sig
för att ännu en gång skrifva, drifven af ett oemotståndligt
behof att om möjligt göra sig fullt förstådd af den
afhållna väninnan, bär brefvet, både i stil och innehåll,
de tydligaste spår af kroppslig mattighet och andlig
förstämning.
Under tiden hade för öfrigt något inträffat som
ytterligare upprifvit de knappast läkta såren. Atterboms
poem »Röst ur Stugan» hade utkommit i det
konservativa »Svenska Biets» februarinummer, och ehuru
författarens namn ej var angifvet, kunde åtminstone inga
inom Uppsalakretsen betvifla dennes identitet, lika litet
som diktens tillämpning på Geijer och dennes förklaring
att den akademiska »Stugan» numera blifvit honom
»för trång». Skadeglada kommentarier ha säkert icke
saknats och mer än ett återljud af desamma ha säkert
uppfångats af Anna-Lisas ömtåliga öron. Som bekant
var Atterbom själf, i sin finkänsliga hjärtegodhet, ytterst
ängslig för att uttrycket:
»Men klagar någon i min stuga
att han ej i det nästet trifs,
hvad kan jag göra, mer än buga,
med höflig vink, att utväg gifs?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
