Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Anna-Lisa till Malla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syfte och innebörd». Härom hade Geijer tillskrifvit sin
hustru — och det är på detta bref hon syftar, då hon
sent på måndagskvällen, medan den öfriga
Uppsala-societeten är på stor souper på Slottet, i sin »vadderade
morgonrock», sätter sig att skrifva till Malla, hvars
långa bref hon föresatt sig att nu ändtligen punkt för
punkt besvara. Hon vidrör först sitt illamående, som
dock skänkt henne en »välkommen förevändning» att
uteblifva från Slottsbalen, och fortsätter därpå:
»...Jag har derför god tid att i ro tala med min goda
Vän och besvara ditt sista meddelande. Den svåra hufvudvärken,
hvarefter böljorna ännu ingalunda lagt sig, har hittills hindrat
mig från att redigt nedskrifva mina tankar — som det
visserligen vore bäst att jag behölle för mig sjelf! — men du har
ju godhetsfullt uppmanat mig att uppriktigt vända ut och
in på mig sjelf och jag nekar ej att det kan medföra
en lättnad att få tala ut i ämnen som ligga mig så tungt på
hjertat. Innan jag svarar på ditt bref vill jag dock litet
uppehålla mig vid det medföljande från E. Gustaf. Jag
skulle egentligen ej sända dig detta bref, då jag är viss
att det gör ett obehagligt intryck på dig — men det hör till
följden af de föregående, såväl från honom som mig, och det
må derför fortsätta ut-och-invändningen, hvilken jag
hoppas jag aldrig behöfver ångra inför en sådan vän som du.
— Hvad som Atterboms verser beträffar, så lära de
således nog ha djupare rötter än jag trodde — och det
märker jag äfven klart, då jag nu åter genomläser dem.
Han må för öfrigt säga hvad han vill, så äro de dock riktade
mot Geijer, emedan ingen annan af ’Nationens Män’
lär ligga honom så serdeles om hjertat[1]. Men — kanske
— »vänner
som dela klang och sympati
men vördsamt ber »Nationens Männer»
att gå min stugudörr förbi...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
