Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81 FREDRIKA BREMER
kraftfull, som hans tankar och hans s p r å k»
ett mellanting mellan den siste skalden och vikingen
och hon hade svårt att försona sig med verkligheten.
Men redan ett andra sammanträffande öppnade hennes
blick för den rikedom, ja, den tjuskraft som doldes
under denna vid första påseende alldagliga yta. Hon
hörde honom tala öfver ämnen som intresserade honom
och hon hörde honom spela... »Fingrarne rullade som
eld öfver tangenterna,» säger hon i ett bref. »Själ och
lif var i hvarje ton. Dessa toner, djupa, vilda, fantastiska
och ändå så ljuft melodiska, gingo mig till hjertat. Det
var Geijer!»... Och något senare skrifver hon: »—
Jag har beundrat Geijer.. . nu känner jag att jag
kunde hålla af honom. Jag längtar att fortsätta
bekantskapen! Geijer kunde bli mycket för mig. Hans
ord och toner fatta mig djupt...»
Bekantskapen »fortsattes»; Fredrika slöt sig allt mera
till Geijer med en djup förståelse och en innerlig sympati,
som inom kort mognade till en ömsesidig, stor och
ädel vänskap. 1 de bref, där hon ger uttryck åt sin
glädje öfver hvad denna vänskap skänkt henne, finner
man kanske den mest lefvande och objektiva bild af
Geijers personlighet vid denna tid, som tecknats af
någon af hans samtida. Fredrika såg honom sådan han
var, utan jämförelser med hvad han varit; och med
skriftställarinnans vana att skildra människor, förstod
hon äfven att finna ord för de intryck hon emottog...
Gode Geijer!» skrifver hon redan vid en jämförelsevis
tidig period af deras bekantskap, då hon, som just då
befann sig i ett plågsamt tillstånd af inre oklarhet,
tillfälligtvis sammanträffat med Geijer... »hur väl förstod
han mig ej — hans ord, hans vinkar, hur
betydelsefulla! — De upplyste, styrkte och lugnade mig. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
