- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
77

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Fredrika Bremer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77 FREDRIKA BREMER



cfrika honom med aldrig svikande sympati... »kör mig
är du, om ock i nya riken, alltid densamme»...
skrifver hon. Han är, säger hon, »en af dem —
kanske den ende», — som det stundom är henne
ett verkligt behof att se och höra... »Så mycken
innerlig godhet lefver i hans uppsyn — och i hans
ögon brinna stundom så vackra stjärnor!»*...
»Lämna mig min Geijer ifred!» skrifver hon
med sin vanliga frimodighet till Fahlcrantz, då denne
undfägnat henne med några satiriska anmärkningar öfver
Geijers föreläsningar öfver »människans Historia». —
»Flaxar han också stundom med vingarna, sväfvar han
stundom ut i en och annan oregelbunden lof, så —
hvem stiger högt mot solen som han? — Hvem slår
med djärfvare fart ned på sitt mål och träffar det? —
Lämna den gode och starke i fred — och
äfven dem som följa honom!»... Man bör
erinra sig att det var just om clessa föreläsningar som
Atterbom klagande skref till Beskow, att det unga
Sveriges galenskap »nu ideligen fyras på, hvarje
föreläsningsdag kl. 8 om morgonen», då Geijer offentligen
framställde »ett frispektakel af bankrutterad
genialitet, mot honorarium af sång och
hurrningar ett par gånger i veckan». Inför
denna sura kotteri-och småstadskritik verkar lilla mamsell
Fredrikas kvinnliga dufvovrede på en gång rörande och
förtjusande i sin omedelbarhet. Man liksom ser henne

* Uttrycket är icke blott en poetisk bild, det innebäi
en fin, personlig iakttagelse. »Då min bortgångne vän rätt
uppfylldes af någon stor tanke, föreföll det mig ibland som
tändes i hans ögon verkligen ett par tindrande stjärnor
— jag har aldrig sett något sådant hos någon annan människa,»
skrifver Geijers hustru någon lid efter hans död till en vän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free