Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Jenny Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JENNY I.INH
om Jenny Lind, som en snillrik skildrare* yttrat, måste
räknas till de »ojämförliga andarna», hvars
konstnärsbana, som ingen annan scenisk artists, alltjämt
om-strålades af en nästan religiös höghet och som i
utöfvandet af sin konst kunde betrakta sig som »en syster
till de utvalda sibyllor och profeter, hvilkas ord varit
af evighet och lärt om evighet», så har hon säkert hos
ingen funnit en djupare och innerligare förståelse, af
ingen mottagit mera väckande och befruktande impulser
än af den faderliga vän hvars maningsord först väckte
henne till fullt själfmedvetande och »slungade henne
ut på det öppna hafvet» — den stora konstens stormiga
världshaf med dess afgrundsdjup och dess oändliga
horisonter. Den som stått henne närmast i lifvet —
hennes make — har också efter hennes död försäkrat
att intet minne för henne intill det sista varit heligare
och dyrbarare, intet namn af henne nämnts med mera
vördnad och kärlek än Erik Gustaf Geijers. Den andliga
tacksamhetsskuld hvari hon stått till honom har säkert
varit stor nog för att berättiga denna trofasta hågkomst.
Men lika visst är att hennes namn ej får förgätas då
man talar om dem hvilka under Geijers sista lefnadsår
spridde solljus öfver hans stig och skänkte honom de
stunder af djup, ren och ädel glädje som på hans själ
hvarje gång verkade som en styrkande dryck ur
Ungdomskällans klara flöde. Hur ljufligt läskande och
svalkande måste icke Jennys silfvertoner hafva
genomströmmat hela hans varelse, hur mycket smolk och damm
måste de icke ha sköljt bort, då han en kvällstund i
l.indbladska våningen, bekvämt utsträckt i husets bästa
länstol, helt fick öfverlämna sig åt lyssnandets tysta,
* Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
