- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
100

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Förändringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

FORÄNDRINGAR

att skapa en delvis ny värld, i hvilken man ingalunda
kände sig så trygg och hemmastadd som förr. Törneros,
den fine, spirituelle, alltid sympatiske och varmt
kännande vännen, var död, och den plats han lämnat tom
/ylldes ej af någon annan — kanske allra minst af den
impulsive, högröstade, hjärtevärme, men intensivt
fördomsfulle Hvasser, hvilken efterträdt honom som daglig
gäst vid öfverstinnan Silfverstolpes tébord och de kring
detsamma församlade damernas orakel. Geijer var väl
personligen, i vänfast godhet och älskvärdhet, densamme
man »måste hålla af honom antingen man ville eller
ej», men som en osviklig auktoritet kunde man tyvärr
ej längre betrakta honom, och detta hade man så länge
varit van att göra att man knappast visste huru man
skulle finna sig till rätta utan detta andliga stöd.
Åtskilliga andra, mindre betydande men dock värderade
och afhållna medlemmar af den gamla kretsen hade
äfven inom loppet af några få år försvunnit, vare sig
skördade af döden eller förflyttade till andra
verksamhetsområden, efterlämnande märkbara tomrum. Och
till sist hade äfven Järta, hvars energiska personlighet
så oemotståndligt behärskat hans omgifning att till
och med Geijer endast med uppbjudandet af sina yttersta
krafter förmått gent öfver densamma häfda sin
själfständighet, lämnat Uppsala, där de trogna som varit
vana att med obetingad tillit lyssna till hvarje af honom
utfärdad paroll nu kände sig lika bortkomna som
societetens damer, sedan hans moderligt despotiska fru,
lika obestridd envåldshärskare på sitt område som
mannen, ej längre proklamerade några drakoniska lagar
för samlefnaden eller skickade hem studenter för att
»ta på sig den gamla bruna» då hon händelsevis mötte
dem ute på en hvardag, lättsinnigt iförda söndagsvästen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free