Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Den tjuguförsta juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
DEN TJUGUFÖRSTA JULI
blick af en dyrbar och oersättlig tid. Han gjorde det
icke heller. Agnes stannade borta i tre månader; —
men redan dagen efter hennes hemkomst, på hennes
namnsdag, Johanna-dagen, lofvade de båda unga
hvarandra sin tro bland rosorna och jasminerna i den gamla
Geijerska trädgården; och redan samma afton skref den
unge fästmannen hem — »södra posten» afgick följande
dag och som detta endast inträffade tvenne gånger i
veckan, fick tillfället ej försummas — för att omtala
sin förlofning och utbedja sig den faderliga välsignelsen.
Att denna icke skulle uteblifva, ansåg han sig ha goda
skäl att hoppas. Han var en alltför god och plikttrogen
son och en alltför ridderlig älskare för att hafva tagit
ett så viktigt steg utan den bestämda öfvertygelsen att
hans utkorade af dem som stodo honom närmast skulle
mottagas med öppna armar. Under den senaste vistelsen
i hemmet hade han — med anledning af det allmänt
gängse ryktet om hans förlofning med Agnes Geijer,
hvilket äfven kommit till de hemmavarandes öron —
möjligen i något stammande och osammanhängande,
men enligt hans egen öfvertygelse fullkomligt otvetydiga
ordalag, öppnat sitt hjärta för sin far och meddelat
honom sin oryggliga föresats att förr eller senare
anhålla om den i fråga varande unga damens hand
naturligtvis under förutsättning att föräldrarna icke
ogillade hans val. Gamle-grefven — som far till sex
blomstrande söner hade han redan tidigt fått bära denna
hederstitel — tyckes vid tillfället hafva varit något
förströdd; kanske föreföll honom det hela som en alltför
stor och pojkaktig barnslighet för att tagas på fullt
allvar, eller hade han, som trots den något nyckfulla
despotism som låg i hans lynne dock var en
synnerligen öm far, verkligen icke hjärta att genom ett alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
