Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - I Södermarks atelier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
I SÖDERMARKS ATELIER
Och hvem har väl större skäl att vara stolt än jag — stolt
både öfver att vara Erik Gustaf Geijers dotter och
Adolf Hamiltons fästmö! — Hur god borde jag icke
vara!... Och hur ödmjuk på samma gång!...»
Kusinen Uno Troili hade vid denna tid* efter
mycken suckan och vedermöda på allvar bestämt sig
för konstnärsbanan och arbetade nu som elev på
Södermarks atelier. Morbror Erik Gustaf och Agnes
uppsökte honom där och Agnes berättar:
». . . En förmiddag voro vi uppe hos Södermark för att
hälsa på Uno och se Jenny Linds porträtt, som är fö
r-tjusande... Men hvad säger du väl om att alla mänskor
påstå att det liknar mig —!! . . . Själf kan jag alls inte se
det — det skulle då vara något i figuren och själfva
hållningen — kanhända — Men det där genialiska, j e ne s a i s
q u o i, fattas då totalt hos mig — det är det som gör den
omätliga skilnaden . . .»
Likheten med Jenny Lind tyckes hafva varit
obestridlig och påfallande, ty den anmärktes under de
följande åren ofta och gaf till och med anledning till
förväxlingar som beredde Agnes både nöje och obehag.
Något särskildt smickrande låg för öfrigt icke i denna
likhet — ty Jenny var, som bekant, ingalunda någon
skönhet i vanlig mening.
Om kusinen skrifver hon vidare:
». . . Uno målar så vackert. Om han blott kunde öfvervinna
sin kroppsliga lättja och tröghet, kan jag inte hjälpa att jag
tror det skulle bli en stor konstnär af honom! Men jag är
rädd det blir med honom som med pigan på husförhöret,
som på frågan: ’Hvad är då det högsta andeliga goda?’ svarade
’Dä ä’ la allt kroppen, dä!’... ty, stackars Uno, ’kroppen’
* Se Lotten Dahlgrens »Ransäter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
