- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
161

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - I det gamla huset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I HET GAMLA HUSET

fruktar att hans Agnes skall öfveranstränga sig och ej
få roa sig så mycket som han hoppats, då hon arbetar
sa strängt men hon svarar att just arbetet är hennes
största nöje och hindrar henne från »alla dumma tankar
och grubblerier». Berg är en makalös lärare; hon känner
med glädje att hon gör verkliga framsteg — och bara
det, att så ofta få se och höra Jenny, är dessutom i
och för sig en skola... »Säg pappa, att då man hör
henne öppna sig ständigt nya rymder – man får liksom
ett nytt begrepp om hvad musiken är och hvad den
borde kunna vara för menniskorna... Man förstår

att konsten verkligen är något heligt!...»

*



1 det gamla huset vid öfre Slottsgatan i Uppsala är
det emellertid denna höst tystare än det någonsin varit,
och då man läser de meddelanden därifrån under denna
tid som blifvit bevarade, får man ett starkt intryck af
den ensamhet som allt sedan den stora brytningens
dagar sakta och omärkligt bredt sig kring Erik Gustaf
Cieijer och afskilt honom fran de gamla vännerna och
meningsfränderna, som förr sällan läto någon dag förgå
utan att uppsöka honom för meddelande och
tankeutbyte. Det är som märkte man det först nu, då den
muntra ungdomsskara, för hvilken Agnes under de sista
ären utgjort medelpunkten och den förnämsta
dragningskraften, icke längre fyller huset med genljudet af friska
röster, skratt och sång och tusen glada upptåg. Det har
blifvit så stilla — en septemberstämning, full af frid och
ej utan tanke på en kommande vår, men dock med
ett visst vemod. Det är denna stämning som finner
uttryck i ett bref från Anna-Lisa Geijer till Malla Silfver-

11. — / solnedgången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free