Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Geijer fantiserar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER FANTISERAR
1 C. 5
språng af jublande toner, ett skrattlystet barn som dansar
under hvita körsbärsträd i den gamla trädgården för att
sedan somna med heta kinder i faderns armar... hur
klart står ej den bilden för hans inre syn!... »Fort,
fort — tiden går, Blomma, njut din vår!» — - sjunger
han sakta för den slumrande lilla, som han sjungit
för länge sedan. Och tiden går — tonarten blir en
annan. Nu knoppas sommarens rosor, nu komma
drömmarna, nu kommer ungdomens svårmod och längtan
nu kommer kärleken — nu kommer oron och
allvaret. Tonerna stiga och falla som vågsvall mot
stranden — stilla, drömmande sjunga de:
»Blida böljor, blida böljor —
Hittills, hittills gynnsam var
Eder solbeglänsta stråt —
Milda vindar, milda vindar.
Tack! — I fyllden lyckosamt
Seglen i min lefnads båt . . .»
Men plötsligt ljuder en dissonans — det börjar
mulna vid horisonten och det unga hjärtat gripes af
en beklämmande aning om den okända värld som ligger
där bortom, full af svårlösta frågor och svårfattliga svar.
I detta virrvarr finnes blott en hjälp:...
»Böljan brusar långt ifrån —
Stormen lyfter vingen —
Ack! — hal som böljan, snabb som vinden
Lyckan är af mänskodagar. . .
— Lifvets Herre! —
Gif mig ett ödmjukt, troget hjärta!»
Och bönen blir besvarad, ty snart ljuder det jublande
fyggt: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
