Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Den stora hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STÖKA HEMLIGHETEN
. . . »Ack! — visste jag blott, kunde jag blott se klart
Ii \ a d jag skall göra för att bäst bereda din lycka här i
\.irlden, min Agnes! — Vore det än aldrig så svårt skulle
det ej skrämma mig. Arbetet blir mig aldrig tungt, det
verkat-blott som hamringen på järnet — ökar spänstigheten. Men
det är denna ovisshet som plågar mig — och jag kan
ju intet bestämma, intet göra utan min Fars råd och hjälp!
Du ser att jag låter dig dela ljuft och ledt, ger dig del
både af min glädje och mina bekymmer. Så skola vi alltid
-ora, Agnes — förtro hvarandra allt som ligger oss på hjärtat
och hjälpas åt att bära det — hela lifvet igenom. Då skall
ålderdomen vara oss lika välkommen som hvar uppgående
sol, ty hvad dagen än bringar af fröjd och sorg skola vi
bära det gemensamt . . .»
Agnes tackar honom ömt för brefvet - »det langa,
präktiga» — och tillägger:
». . . Också mina tankar dröja ofta vid framtiden — men tro
mig, Adolf, aldrig ett ögonblick af misströstan eller fruktan
känner jag därvid när tanken därpå är förenad med tanken
på D i g. Men jag fattar så väl den oro som den hvilken
själf måste välja och skapa sin framtid måste känna; jag
förstår att det ansvaret måste kännas tungt ibland. Därifrån
ar ju jag förskonad, som endast lämnar allt åt dig och är
nöjd med hvad du beslutar —! Men, som du säger — må
denna framtid bli hur den vill, — vihaändåhvarandra.. .»
Några dagar senare omtalar Adolf att
Landshöfdingen Ehrenborg, hans mors förtroliga väninna, i bref
till fru Anna-Lisa talat om förlofningen, som blifvit henne
meddelad af familjen på Hönsäter, och tillägger:
. . . »Biskop Tegnér skrifver också i dag till din far ocli
Iràgar om det är sant. Så står det till med vår stora
hemlighet! — Men hvad gör det mig om menniskorna förr eller
senare få reda på hvad de ändå skola veta? — Jag är minsann
ej den som är rädd att stå inför hela världens ögon som
din fästman, min Agnes — och hvad föräldrarna beträffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
