Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Adolf lämnar Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
ADOLI- LÄMNAR UPPSALA
barndomsminnen, vanor oeh intryck i hvilka hon icke
hade någon del — föräldrar, syskon, hela den stora,
starkt förbundna släkten - skulle icke allt detta, så
långt bort frän henne och från Uppsala, så småningom
atertaga sitt välde öfver honom och på samma gång
taga honom från henne? — Tanken var alltför naturlig
för att kunna skjutas åt sidan. Han, å sin sida, motsåg
ined icke mindre spänning och oro det mottagande och
de konflikter som väntade honom i hemmet, där han
nu för första gången ej skulle mötas af obegränsad
sympati och gillande. Men nu som alltid sökte han
förbli sin käcka grundsats trogen, »att aldrig tro att
någon olycka måste komma» — och det var med idel
uppmuntrande och förtröstansfulla ord som han sade
sin fästmö och hennes föräldrar farväl da afskedsstunden
var inne.
Den tionde december lämnade han Uppsala och
redan den tolfte skrifver han från Stockholm till Agnes
för att tacka henne för »mer än hon kan ana». Han
har inlämnat sin ansökan till tjänstgöring i »Cancelliet»,
talat med statsradet Fåhraeus och expeditionschefen
Wallensteen samt aflagt åtskilliga skyldighetsvisiter
men icke dess mindre funnit tid att springa upp till
Geijers på Järnkontoret för att se på det stora
crayon-porträtt af Agnes som Uno Troili utfört under hennes
Stockholmsvistelse. Han finner det förträffligt och det
bereder honom en obeskriflig glädje. »Det återger så
väl» — skrifver den unge älskaren - »den vänligt milda
blick som jag så ofta tned forskande ögon tiggt af dig. ..»
Äfven under de följande dagarnas brådska med »spring,
visiter och kommissioner i oändlighet, en andlös och
ändlös sträfvan att göra i n g e n t i n g» finner han ändå
alltid någon stund att »rusa upp på Järnkontoret» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
