Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »En dagbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DAGBOK *
Erik Gustaf Geijer från hans Lilla Vän» som
författarinnan själf sändt honom — och skref en i sin
korthet förträfflig recension* däröfver till henne, där
han, på samma gång som han kallar den »en väl skrifven
bok, full af vackra både ord och tankar», med
märkvärdig klarhet påpekar just de svagheter som falla en
nutida läsare i ögonen, men för hvilka flertalet af samtida
beundrare torde saknat sinne, då de stodo i
öfverensstämmelse med dagens litterära mode. Adolf Hamilton
var mindre kritisk, och med hågkomst af sin fästmös
tillgifvenhet för Fredrika Bremer skyndar han att
meddela henne sin obetingade tillfredsställelse:
»...’Den lilla hedersmenniskan!’ var mitt utrop då jag
lade ihop boken. Hennes hjerta är sannerligen en slagruta,
med hvilken hon upptäcker dolda guldgrufvor öfverallt i Guds
* Se Geijers samlade Skrifter, andra uppl. Del. VIII,
sid. 699. Man lägge särskildt märke till Geijers omdömen om
bokens slut, med dess »allsköns lycka och glädje» och »alltför
frikostiga kalas af uppoffringar», samt hans lika djupa som fina
anmärkning att glädjen ändå ej är så allvarsam som den
bort vara — (»R e s severa, en allvarsam sak, kallar Seneca
den sanna glädjen») och framförallt att Fredrika Bremer själf
ej varit tillräckligt allvarsam vid sin skildring af konfliktens
lösning, utan tillåtit sig en del banala utvikelser som verka
störande . . . »Katastrofer äro det högsta i ett arbete . . . det
bästa bör man låta läsaren tänka dit; och att han måste
göra det, är just författarens största konst . . . Det pregnanta
och korta, ja stränga, i behandlingen bör lämna fritt lopp åt
den ström af känslor och tankar som hela arbetet hos läsaren
väckt . . .» Enligt Agnes Geijers uppgift har Fredrika Bremer
i bokens hjälte, den rättframme, okonventionelle sjömannen
Vilhelm Brenner, »Vikingen», velat återge åtskilliga drag
af Geijers bild samt i hans mun lagt flera yttranden som
ordagrant återge Geijers egna. Se t. ex. samtalet mellan Sophie
och Brenner, sid. 109—111 i »En Dagbok», där Brenners ord
ha en omisskännelig Geijersk klang. A. H. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
