Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Julen står för dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JLI.EN STÅR FÖ K DÖRREN
frukten af det arbete ocli de kapitaler som nedlagts
pa denna nyodling — det gar ju vanligen sa — men
äran af en fosterländsk landvinning och ett väckande
initiativ kan ingen beröfva honom.
En annan plan, som däremot ej förverkligades, men
som dock för Adolf Hamilton hade en viss profetisk
innebörd, meddelar han äfven. Eadern umgås, berättar
han, med den tanken att med varm hand skänka
Blomberg, släktens gamla fädernegård och den till området
största af hans egendomar, till alla barnen och låta dem
sköta den för gemensam räkning... »Jag har mycket
funderat,» skrifver Adolf, »om det inte skulle passa
förträffligt för dig och mig att slå oss ner där — som
disponenter för familjebolagets räkning. Hvad säger du
därom? — Tanken är för mig mycket lockande... Men
jag är rädd att den ej låter realisera sig — åtminstone
för närvarande. I alla fall måste jag ha tid och ro att
öfvertänka allt, och det...»
Tidpunkten är allt annat än lämplig för allvarliga
tankar och framtidsplaner. Julen står för dörren
man skrifver redan d. 22 december — och dess firande
är på Hönsäter en storartad och invecklad
familjeceremoni enligt häfdvunnen och oföränderlig ritual, inför
hvilken alla privatintressen måste vika. Hela det stora
huset tned ljudande stenkorridorer, trappor och
förstugor star putsadt och fejadt, doftande af vörtbröd,
julöl, färska saffransbullar, lack och vaxstaplar från
källaren till vindsvåningen. Man sätter nya vaxljus i tunga
mangarmade silfverstakar och stora gamla kristallkronor,
de väggfasta trymåerna blänka nypolerade och från
väggarna blicka familjeporträtten — den väderbitne,
jovialiske fältmarskalken med serafimerbandet öfver
paradharnesket, hans välsnörda gemål med herdinnehatt pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
