Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Nyårsnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
NYÅRSNATTKN
under öfliga förlustelser. Men äfven för Adolf liar den
stojande munterheten förlorat sin forna charme — det
var, klagar han, på långt när ej så roligt som vanligt,
ehuru man roade sig så grundligt att man knappast
ens på nätterna kunde hoppas på en stunds stillhet.
». . . Nyårsnatten, då vi alla dansat oss trötta och sedan
setat uppe till tolfslaget för att under mycken munterhet önska
hvarandra ett godt nytt år, låg jag sedan vaken till långt
fram på morgonen och tänkte på dig, min Agnes — tänkte
på det förflutna året, på huru jag under dess lopp inflätat
ditt öde i mitt eget och huru jag nu, då jag är ansvarig
för mina gerningar ej blott med afseende på mig sjelf, utan
äfven på dig, ändå på denna Nyårsnatt kände mig oändligt
mycket lugnare och nöjdare än på den fö r r a. Jag kände
mig lycklig, då jag nu lät min tanke ledas af Hoppets Stjerna,
som förde den till Dig . . . Måtte ej den röst som inom m i g
så tydligt sade: Der har du Lyckan! — någonsin säga
något annat till Dig, min hjärtans älskade! Lycka och glädje
åt Dig är min bön hvarje afton — och min första tanke hvarje
morgon går till dig . . .»
De ungas tankar hade sålunda mötts på nyårsnatten
men det dröjer ännu flera »olidligt långa dagar»
innan Adolf får visshet därom och vid hemkomsten
klockan fem på morgonen från en bal i grannskapet
ändtligt på faderns skrifbord finner det »outsägligt
efterlängtade» brefvet, som gör honom öfverlycklig, dä det
visar honom huru kärleksfullt hon för hans skull vill
öfverse med »hvad hon dock kunde ega rätt att fordra»
från hans närmastes sida. Han ber henne vara vid
godt mod — »jag skulle visst skämma bort dig om jag
sade dig hvarför jag med sådan tillförsigt kan bedja
dig vara så!...» Han känner nämligen de sina
tillräckligt för att hoppas att de ej skola kunna se henne
utan att älska henne och att alla fördomar en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
