Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Ej som förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
HJ SOM l-ÖKK
mer aristokratiska, men stämningen är densamma under
julens stora släktmöte på Hönsäter. Ingen har förr njutit
mera af denna obegränsade och ogrumlade feststämning
än Adolf och ingen har mer outtröttligt och
samvetsgrant skött sin del af värdskapets plikter. Men den
unge studenten, hvars pojkaktiga glädtighet och friska
lynne trotsat alla examensläsningens vedermödor, känner
sig nu oförklarligt nedstämd och beklämd. Han längtar
att på allvar få gripa sig an med lifvets arbete och
verksamhet och ehuru han »blyges att erkänna det»
förefaller honom den bullrande familjeglädjen ofta »tom
och tröttande». Det är blott då han någon sällsynt
stund lyckas »i tysthet smyga sig från hela släkten»
för att uppe i sin trefliga kammare - hvilken han
dock nu måste dela med bröder och kusiner glädja
sig med genomläsande af Agnes’ bref och beskådande
af hennes silhuett, som han känner sig lycklig.
Han skrifver:
». . . Då jag, som nu, känner mig beklämd af allt det
rastlösa buller och det oaflåtliga prat hvaraf jag nu så länge
varit omgifven, är det en ljuflig känsla att åtminstone på detta
sätt få samspråka med dig och låta pennan löpa som den vill,
viss att orden möta ett öga som verkligen intresserar sig för
hvad jag gör och hvad jag tänker . . . Jag är nu så trött ocli
led på allt detta julande att jag ej ville något hellre än
bara resa min väg — men ständigt pålägges mig nya pligter,
nya skyldigheter att sällskapa, vara artig, vänlig, älskvärd,
uppmärksam och animerad — och detta hela dagen igenom,
utom då jag placeras vid ett spelbord, der man väl åtminstone
borde slippa att vara ’animerad’ . . . Men då glömmer jag i
stället ofta bort hela spelet — och då jag sedan tillfrågas hvarför
jag gjort s å eller s å och helt beskedligt svarar att det har
jag ingen aning om, men att det visst var mycket dumt gjordt,
får jag en högst onådig påminnelse att man i spel ej får göra
några dumheter . . . Kort sagdt, jag är i hemlighet alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
