Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Förlåt mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FÖRLÅT MIG!»
287
hans fulla samtycke skulle gjort det, så måste
det väl i sinom tid gå öfver —. Ännu i denna öfvertygelse skref
jag för en tid sedan ett långt bref till honom, innerligt bedjande
att han ville förlåta mig och att han nu, då han på sommaren
kommer hit, skulle vilja se och lära känna dig, att allt skulle
få blifva godt emellan oss. — Det var svaret på detta bref,
som jag i går fick, som helt och hållet upplyst mig om
sanningen. Han vill alls ej höra talas om vår förlofning,
åtminstone ej förr än jag själf kan försörja en hustru; och
han vill fortfarande alls icke se dig. — Ja,
Agnes, sådant var hans svar — jag förstår knappast huru jag
kan förmå mig att skrifva detta till dig; det är som tryckte
jag en dolk i det hjärta som är mig kärast på jorden. —
Men jag tror ändå att jag gör rätt som säger dig det. Annars
skulle jag endast narra dig att hoppas hvad jag knappast
själf kan göra. Säg äfven dina Föräldrar detta. Bed dem att
icke vredgas på de mina. Måtte du själf kunna förlåta dem!
— Ännu hoppas jag väl att den dag skall komma då jag
lyckas öfvertyga min Far att han skulle göra både sig själf
och mig lyckligare genom att handla annorlunda — men jag
vågar ej för mycket fästa mig vid den tanken och ber dig
ej heller göra det —. Att jag ej kunnat uttänka något sätt
att bespara dig denna smärta! Förlåt mig! Hälsa dina kära
Föräldrar — jag borde blygas inför dem då jag ej kan
bespara dig sådana sorger. Att jag ej gör det kommer sig af
den orubbliga tillit jag har till deras godhet.
Din — alltid, alltid d i n
Adolf.»
»K a n du skrifva redan i morgon så gör det. Ack, om jag
blott fått detta bref innan jag reste till Upsala! Jag hade
då muntligen fått säga dig allt, tala om allt och ej behöft
vänta så länge innan jag fått din förlåtelse!»
Länge behöfde den unge älskaren ej vänta på svar.
Ehuru »nyss hemkommen från kyrkan, med en
brinnande hufvudvärk som gör tankarna orediga», sätter
Agnes sig omedelbart efter brefvets mottagande vid
skrif-bordet för att sända honom de ord han längtar efter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
