Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Faderliga betänkligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FA DF.R1.IGA BF.TÄ NKI.IGH FTER
293
ihop — stod icke högt i anseende, allra minst i det
af många hemsökelser djupt utarmade Västergötland,
hvilket ännu fa år förut offentligen kallades »ett frätsår
på svenska statskroppen», och hvars invånare
»ömkades och föraktades, medan deras egendom och jord
ratades och vrakades». Den gamle grefven på Hönsäter,
själf en af provinsens mest framsynte och erfarne, liksom
en af dess största jordägare, hade genomkämpat så
bistra tider och såg ännu så föga utsikt till förbättring
att man knappast kan förvånas öfver hans envisa
motvilja mot den afhållne äldste sonens val af lefnadsbana.
Genom de förut omtalade stora nyodlingarna och andra
liknande företag hade han bundit sitt kapital för många
år frainat på ett sätt som troligen gjorde det omöjligt
för honom — äfven om han varit villig —- att i
afsevärd mån underlätta sonens planerade egendomsköp.
Det enda, som kunnat försona honom med Adolfs
lials-starriga och ur alla synpunkter beklagliga beslut att
lämna ämbetsmannabanan, hade varit — ett rikt gifte
med arftagerskan till något större gods, hvilket
naturligtvis med ens skulle undanröjt alla svårigheter och
betänkligheter. Med Adolfs utseende, begåfning och
släktförbindelser borde han, såvida han rätt begagnat
de tillfällen som erbjudits under Stockholmsvistelsen,
naturligtvis utan svårighet kunnat knyta en passande
förbindelse; han var en friare som ej behöfde frukta
afslag, äfven af den mest nogräknade. Men denna
mamsell Geijer —! Det gick för långt — det var rena
vanvettet. Hans känslor voro af den art som icke läto
uttrycka sig med bläck och penna. Det af Adolf så
oroligt väntade brefvet kom hvarken på söndagen eller
onsdagen det kom öfver hufvud tagit icke alls, och
då Adolf slutligen, trött att vänta, skref ännu en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
