Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - De vänliga ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)E VÄNIIGA ÖGONEN
vill mamma att hon skall genomgå en kurs i väfning
»det behöfver en landtfru — » och som ideell
motvikt till allt detta ha hon och Anna-Lisa Löwenhjelm
kommit öfverens att riktigt på allvar studera
medeltidens religionshistoria, i hvars invecklade detaljer de
funnit sig något defekta... inom kort hör man att
hon svärmar för den heliga Teresa. Hon lefver, med
ett ord, trots alla bekymmer och all oro för Adolfs
langa bortovaro, ett rikt, nyttigt och lyckligt lif och
vill att hennes Adolf skall förstå detta och ej gräma
sig öfver att hans kärlek och hans närmastes kalla
afvoghet kastat några skuggor öfver hennes ljusa tillvaro.
Men äfven i detta afseende inträder en oväntad
ljusning, och en aftonstund kan Adolf med djup rörelse
skrifva till sin »hjärtans vän»:
». . . I dag har jag verkligen blifvit öfvertygad att min
goda, kära mamma hvar stund som hälst skulle vara glad
att få sluta dig i ett moderligt famntag! . . . Och de vänliga
ögonen du såg i drömmen, min Agnes, dem har jag också
i dag sett stråla i verkligheten ... Hon sade mig med rörelse
att hon länge i tysthet önskat att närma sig dig och dina
1-oräldrar. men ej velat göra det, emedan hon genom att
e n s a m taga ett sådant steg skulle ställt pappa i en sämre
dager inför er än han förtjenar... ’Han skulle synas hård
och orättvis — då han ändå är så god!’ — sade hon...
Och då jag sade att jag ännu alltjämnt trodde att pappa, om
det blott stod i hans makt, gärna skulle göra allt om
intet, svarade hon att detta finge jag ej tro! — Hon
förstod nog nu, sade hon, att det vore som ’att på midten
afbryta ett ungt träd!’ — Jag vet ej om hon ens
själf förstod allt det sköna som hon med denna bild uttalade
— men d u känner hvad den innebär... Skild från dig
vore jag verkligen en rot utan krona — ett ömkligt vegeterande
ting, som väl fyllde sin plats på jorden, men uppåt sträfvade
den ej mer, bar hvarken blommor eller frukt och ingen gladde
sig åt dess skugga! . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
