- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
315

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Om Westgötabergen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

> OM WESTGÖTABERGEN »

315

som Adolf själf betecknar som »en bedröflig produkt,
ett hastverk, hvars blotta hågkomst kommer honom att
rodna» — men om hvilken Agnes dock senare med
stolthet kan meddela honom att den af den gamle
samlaren Marklin skänkts at en utländsk resande geolog
som »det bästa som på senare tid skrifvits öfver det
ämnet». För att fullgöra alla för promotionen nödiga
formaliteter, ombestyra afhandlingens tryckning m. rn.,
reste den unge filosofie kandidaten i september upp
till Uppsala och fick således säga sin älskade ett sista
farväl före afresan till Hohenheim. Det var med tyngre
hjärta än hon på förhand tänkt sig som Agnes såg
honom resa — ty afskedet ägde rum under förhållanden
som gjorde hans närvaro för henne dubbelt tröstande
och skilsmässan dubbelt svår.



Geijers hälsa hade, som redan blifvit antydt, under
sommaren då och då gifvit hans närmaste anledning
till oro; han plågades emellanåt af yrsel och
hjärtklappning, sof oroligt och vaknade med en känsla af
mattighet och olust som för hans kärnsunda natur var
en fullkomligt ny och påkostande erfarenhet. Hvarken
han själf eller hans omgifning fäste dock den vikt vid
dessa symptom som de utan tvifvel förtjänat.
Husläkaren skyllde pä magen och ordinerade
»brunnsdrickning» — den tiden en osvikiig panacé för alla åkommor;
fru Anna-Lisa gjorde sitt bästa för att förmå den
synnerligen omedgörlige patienten att hålla den föreskrifna
dieten, och Agnes höll honom, som vi sett, villigt sällskap
på de långa promenader som äfven voro en del at
kuren. Allt detta var antagligen på sitt sätt välgörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free