Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Vår tids inre samhällsförhållanden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VÅR TIDS INRE SAMHÄI.I.SFÖRHÅl.l.ANDEN» 321
han var alltjämnt sängliggande och bra dålig... Men i
förrgår var han ute för första gången och tålde bra vid det . . .
Måtte nu blott ej föreläsningarna reta upp det onda igen! —
Ty fastän han nu för öfrigt är sig alldeles lik, så kan jag
ej neka att jag ännu finner honom bra kraftlös . . .»
Man kan ej undra öfver hennes oro — ty redan
följande dag, den sjuttonde oktober, började Geijer den
serie föreläsningar »Öfver vår Tids inre
Samhällsförhållanden, isynnerhet med
afseende på Fäderneslandet», vid hvilka äfven de
unga prinsarna Carl och Gustaf voro närvarande och
i hvilka han sammanfattat en stor del af det viktigaste
han ännu tyckte sig vilja säga sitt lands ungdom. Huru
föga det organiska lidande som nu för första gången
gaf sin tillvaro tillkänna, inverkat på hans andes klarhet
och styrka, därom torde en hvar själf kunna öfvertyga
sig genom att taga en kanske sällan öppnad bok från
hyllan och ett par timmar lyssna till den stämma som
ännu kraftigt och manligt talar från dess sidor.* Med
full rätt har en framstående Geijerforskare** yttrat att
dessa föreläsningar »i koncentrerad form bjuda alla
grundvalarna till den uppfattning af vårt folks utveckling
som nu» — mer än sextio år efteråt — »blifvit hvarje
* Geijers Samlade Skrifter, senare upplagan,
Band III, sid. 317 o. f. De här tryckta s. k. »Tre
Föreläsningarna» utgöra en af Geijer själf verkställd om- och
utarbetning af de ursprungligen hållna. De utgåfvos af honom
i början af 1845 i ett särskildt häfte, med anledning, som han
själf säger, af de »olika berättelser om deras innehåll» som
varit gängse. Han önskar, yttrar han i det korta företalet,
att de »måtte anses som ett slut på de i Bihanget till
Litteraturbladet påbörjade artiklarna» — och man kan således med skäl
betrakta dem som hans sista ord i många viktiga frågor.
** S. J. Boethius.
21 — I solnedgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
