Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Kungliga åhörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGLIGA ÅHÖRARE
331
och allt som hon vet måste intressera honom men
det är först några dagar senare som hon sålunda
fortsätter och afslutar sitt bref:
». . . Mamma hemkom alldeles betagen i drottningen, som
har något obeskrifligt fint, ädelt och på samma gång mjukt
kvinnligt i sitt väsen. Inga andra damer än friherrinnan
Kraemer och grefvinnan Hamilton voro där, utom mamma,
men så mycket fler herrar — en massa sångare, och det gjordes
mycket musik. — På Fredag hade kungen och drottningen
sagt sig vilja komma på pappas föreläsning. Jag var äfven
där, under grefvinnan Hamiltons beskydd — och den
föreläsningen glömmer jag aldrig. Pappa talade om svenska
konungamaktens utveckling och betydelse för landet — om
Gustaf Adolf och Kristina m. m., och till slut om Karl Johan
och den nya tiden, efter 1809 — och hvad man bör hoppas af
framtiden — så vackert, så vackert att jag glömde både
kung, drottning, prinsar och folk och bara måste gråta 1 —
Hela kyrkogården, trapporna och förstugan voro uppfyllda af
studenter. Skada, skada att han ej kunde läsa på
Gustavianum! — Nu måste så många af brist på utrymme gå miste
om föreläsningen, och den önskar jag alla kunnat höra . . .
Sedan den slutats gjorde majestäterna en rond och talade
med damerna; också jag fick då tala en stund med kungen . . .
På aftonen var stor soupée på Slottet. Och hvad säger du
om att jag — Jag!! — som brukar vara rädd då jag skall
sjunga hos tant Silfverstolpe eller hemma för några bekanta —
jag — ja, hvad tror du jag gjorde? — Jo: — jag sjöng
folkung, drottning, prinsar, svit och 160 andra med
borgare! — Och — hvad jag nästan skäms för och ej skulle
vilja säga någon annan än dig: — jag var egentligen
inte rädd alls. Jag tror att det berodde på pappas
föreläsning. Den hade gifvit mig mod — så kändes det — som
om all rädsla skulle varit så — småaktig. Ja, jag kan inte
beskrifva hur det var. Men jag vet att en annan dag, då
jag ej haft de sköna härliga orden, de upplyftande stora tankarna
från föreläsningen så friskt i minnet, varit så uppfylld däraf,
skulle jag ej varit så oförskräckt, ja, troligen ej vågat uppträda
alls inför en sådan publik... Nu fick jag också tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
