Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Rättvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTVISA
330
synts honom oriktigt och vilseledande, kan ingen
förtänka honom; tvärtom, det länder uteslutande till hans
heder. Detta torde emellertid ej fullt sä obetingadt
kunna sägas om det sätt hvarpå angreppet skedde och
de vapen som begagnades. Jag skulle snarare vilja påstå
att ingen verkligt opartisk granskare, som nu, efter mer
än sextio års förlopp, skulle vilja göra sig besvär att
genomgå den Geijer-Fryxellska stridens förlegade
urkunder, skall kunna läsa de försåtligt förklenande
yttranden som Fryxell — utan spår af nödvändighet
oupphörligt fäller om den man som han nästan i samma
andetag kallar »en älskad och vördad lärare», till hvilken
han står* i »outplånlig skuld för hela sin andliga
utveckling» — utan att känna den fräna fläkten af en i
tysthet länge närd hätskhet, som ändtligen vågar ge sig
luft. Detta är icke ett utfall med blanka vapen, för
att förfäkta sanningens sak mot en värdig och aktad
motståndare. Det är snarare ett försåtligt försök att
undergräfva en storhet, af hvilken man anser sig
oförtjänt fördunklad. Det hela gör ett pinsamt intryck och
med tanke på allt godt och vackert som Fryxell lämnat
sitt folk i arf, vill man gärna under tystnad vända blicken
därifrån. Men i hvarje strid finnas tvenne parter och
hvarför skulle man icke vara rättvis mot båda? — Mot
Geijer är man i detta fall verkligen icke rättvis, så vida
man icke har fullkomligt klart för sig att det
sannerligen hvarken var angreppet på »aristokratfördömandet
i Svenska Historien» eller någon annan af de verkliga
tvistefrågorna som sårade honom i sitt innersta, djupare
än något annat stygn som träffat honom sedan »Affallets»
dagar. Det var fastmer den hatfullt giftiga tonen i
det hela — uttryck som (jag citerar på måfå ur
professor Fryxells skrift) — »de hos herr Geijer så ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
