Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Falskmyntare och popularitetsjägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAI.SK MYNTA RE OCII POPUI.ARITETSJÄGARE 343
landsinan, en för detta lärjunge, som i honungsljufva
tonfall talade om den »outplånliga tacksamhetsskuld»
hvari han stod till sin gamle lärare, hade — enligt
egen förklaring efter läng och smärtsam själskamp
ändtligen känt sig oemotståndligt manad att »utsäga»
den plågsamma sanningen att det mynt som det Geijerska
snillet så länge utprånglat bland en med »liflig
inbillningskraft» utrustad allmänhet, vid närmare granskning
ej »höll profvet». Man hade upptäckt att »dess klang
var bättre än dess halt». Med andra ord: det var
falskt. Geijers skriftställarskap var intet annat än ett
»bländverk» — ett fyrverkeri af lysande fraser, »infall
och epigram» - man märker af de täta upprepningarna
huru innerligt dessa infall måste ha förargat Fryxell
och hans historiska arbeten intet annat än
underhallande kåserier och briljanta hugskott, utan någon
grund af ärlig forskning. Som politisk personlighet hade
Geijer antydde angriparen visserligen varsamt, men
dock tämligen oförtäckt länge varit misstänkt som
en popularitetsjägare, med ovanlig förmåga att i rätta
ögonblicket vända kappan efter vinden, till dess han
nu stod »fruktansvärd och oangriplig» pä ett fantastiskt
»postament», upprest af liberala och konservativa i
ofrianförda torde vara nog. Huru skeft, öfverdrifvet och ensidigt
Fryxell f. ö. uppfattar och framställer Geijers
»aristokratfördömande» i de »Tre Föreläsningarna», torde enhvar lätt finna
som vill jämföra hvad Geijer verkligen yttrat
idesamma med hvad Fryxell i sina artiklar påstår honom
hafva yttrat. Geijer påpekar äfven halft skämtsamt det för
honom »ofördelaktiga» i att Fryxell »inskränkt stridsfältet» till
endast tvenne blad i de tre föreläsningarna och ignorerat
allt det öfriga. »Hvad skulle det ej ha blifvit om herr
professorn bevärdigat dessa föreläsningar med en granskning i
deras helhet?...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
