- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
345

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Den nye Curtius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN NYE CURT1US

honom, äfven om Geijer i sin svarsskrift varit nog oartig
att kalla honom »en mera liflig än djupsinnig herre»
samt skämta en smula bistert öfver »postamentet» och
den dramatiska högtidlighet hvarmed han framträdde
som den länge undertryckta sanningens riddare? — Geijer
själf erkände öppet att hans förtjänster om Svenska
Historien voro så stora att de ej behöfde »ökas pä
Geijers bekostnad».. Post- och Inrikestidningen
liknade honom i en hänförd artikel vid en ny, »för
fäderneslandet sig offrande Curtius» och Ridderskapet
och Adeln förlänade honom en guldmedalj till minne
af de förtjänster han som deras försvarare förvärfvat.
Med sådana bundsförvanter, sådana vitsord och sa
mycken medveten dygd bör han ha varit tämligen
osårbar för alla både »utfall» och »infall» från motpartens
sida, äfven om de råkat träffa en eller annan i
hemlighet ömtålig punkt. Troligen har Fryxell själf aldrig
förstått eller kunnat fatta huru djupt hans anfallsskrift
särat Geijer, eller att däri verkligen funnits ord,
anklagelser och insinuationer som äfven den försonligaste
måste ha svårt att förlåta. Det gällde här, som sagdt,
mindre kampen mellan olika åsikter och meningar, än
mellan tvenne grundskiljaktiga temperament, och som
vanligt i dylika fall var det vida lättare för den större
och mångsidigare naturen att göra sin motståndare full
rättvisa, än motsatsen. At det myckna i sitt slag goda
och värdefulla, som Fryxell presterat, upphörde Geijer
aldrig att skänka sitt varma erkännande; men för den
rätlinige och osammansatte Fryxell var och förblef Geijer
alltjämt ett gnistrande och obegripligt, men därför också
förargelseväckande och till en viss grad misstänkt
fenomen. Men om sammanstötningen ej skett just vid en
tidpunkt då Geijer inom sig redan bar det sjukdomsfrö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free