Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Tegnérs dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNÉRS DOTTER
märkbart, kikat i ett manuskript som han emellanåt
dragit upp ur bröstfickan och på hvilket han ännu fingrar
medan han en smula tankspridt lyssnar till och bevarar
fru Ehrenborgs teologiska funderingar; den bildsköne,
svartlockige adjunkten Böttiger står pittoresk och
intressant med korslagda armar lutad mot dörrposten och
tyckes i tysthet repetera något — man undrar med
spänning hvad som komma skall. Men det blir icke till
någon af skalderna som fru Geijer först vänder sig med
en förbindlig anhållan — tydligen icke oväntad eller
oförberedd utan till en för Uppsalasocieteten ännu
nästan okänd dam, en finhyllt, något fyllig ung fru
med rika askblonda lockar kring ett mjukt, rundt
barnaansikte, upplyst af ett par förunderliga mörkblå ögon,
på en gäng skälmska och svärmiskt smältande. Det är
Tegnérs dotter, hans älsklingsbarn, hans kära lilla Disa,
som nu, efter nära nioårig änkesorg, verkligen funnit
det möjligt att åter tro på lifvet och lyckan och blifvit
Bottigers hustru. I denna krets är hon personligen ännu
"Så godt som en främling, men Tegnérs namn har ännu
hela sin trollmakt kvar och det går en dallring af rörelse
och förväntan genom sällskapet då hon med sin litet
klagande skånska brytning vänligt svarar att hon »om
herrskapet verkligen önskar det» gärna skall läsa upp
»en liten bit af pappa, som ännu inte är tryckt». Och
så deklamerar hon ur minnet — »utomordentligt»,
försäkrar Agnes — »Jätten Finn»,* med tonfall och ut-
* »Jätte n F i n n», inledningsdikten till det ofullbordade
poemet »Gerda», offentliggjordes af Tegnér redan 1829 och
själf hoppades han då att inom kort ha hela poemet färdigt.
Det blef emellertid, som bekant, aldrig fullbordadt. Då Agnes
Geijer säger att Fru Böttiger 1844 uttryckligen betecknat det
af henne deklamerade stycket som ett otryckt poem af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
