Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nyårsvaka hos Fru Alida. I ottesången. Visiter. Nyårsmottagning på Slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 DET LILLA HEMMET
Knösarne, som Wennerberg berättat — och hvem visste
det väl bättre än han! — — »omgifna af blommor
och taflor ett lif som endast i nödfall fick vara
verklighetens». Om tidens politiska och sociala rörelser visste
de i det stora hela »just ingenting» och »ville heller
ingenting veta —»; men med så mycket lifligare intresse
följde de alla företeelser på det litterära och konstnärliga
området. »De voro» — tillägger han, »som ett par lärkor,
ömsevis sysslande i sitt undangömda rede, men helst
svingande sig högt upp i luften, där inga gärdesgårdar
eller rågskylar skymde utsikten»... Och med denna
skildring öfverensstämma alla öfriga. ... »De bo så
poetiskt, de små människorna,» skref Ulla Heland 1843 efter
ett besök hos fru Knös och hennes dotter. — »Deras
rum äro fulla af böcker, taflor och småsaker. Poesi
doftar en till mötes bara man öppnar dörren till deras
hem — och stort annat än poesi och musik förstå de
sig icke heller på, så Gud vete huru det skulle gå med
deras kroppsliga existens om de ej visste att förvärfva
sig så många vänner som omhulda och hjälpa dem...»
»— Böcker, taflor och småsaker —!» Det var just
dessa föremål, för oss så oskiljaktiga från själfva
begreppet hemtrefnad, som för det mesta helt och hållet
saknades i 1840-talets rätliniga, strängt symmetriskt
möblerade borgerliga hem, hvilka dock genom
anordningarnas enkla ändamålsenlighet och den prägel af solid
flärd-löshet och redbarhet som härskade öfver det hela
säkerligen verkade tilltalande nog och i alla händelser fullt
tillfredsställde samtidens kraf på huslig skönhet och
komfort. Ur nutidssynpunkt torde de dock i många
afseenden lämnat åtskilligt öfrigt att önska. Hvem
genomilas ej, till exempel, af en medlidandets rysning då man
läser om de fruktansvärda konstverk — »Domenichinos
2. — I solnedgången. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
