Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nyårsvaka hos Fru Alida. I ottesången. Visiter. Nyårsmottagning på Slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 EN FÖRTROLLAD VÄRLD
och egendomlig art. Då månskenet en kväll som denna
föll in i de små låga rummen och upplyste dem så klart
att ingen tänkte på att tända lampan, skimrade det
förstulet och hemlighetsfullt från väggar, hörnhyllor och
konsoler, från mörknade förgyllda tafvelramar, gamla
slipade kristaller och fina kinesiska porslinspjäser —
spruckna och kantstötta, men därför icke mindre
tilltalande för känsla och fantasi, då dessa ärofulla ärr ju
endast utgjorde lika många vittnesbörd om en växlande
och händelserik historia. Här funnos underliga föremal,
gudabilder och djurgestalter, snidade i ebenholts och
elfenben, brokiga solfjädrar, skiftande pärlemorsnäckor,
stora greniga koraller och mycket annat, allt minnen
och kuriositeter hemförda från fjärran haf af fru Alidas
far, den i ostindiska kompaniets tjänst anställde
sjökaptenen, eller ännu längre tillbaka i Amsterdam samlade
af farfadern, den lärde och konstälskande köpmannen,
hvars maka, den vackra fransyskan Alida Dubique, ej
blott lämnat sondottern sin skönhet och sitt poetiska
namn i arf utan säkerligen äfven en god portion af sitt
lättrörda sydländska blod och den lekande, själfsvåldiga
esprit som hos Alida Knös ingått en så egendomlig och
intagande förening med den romantiska fantasi och poetiska
känsla som hon ärft af sin tyska fädernesläkt och som
ytterligare fördjupats och förandligats hos hennes dotter.
Såg man sig närmare omkring i de små rummen
möttes man öfverallt af något som satte inbillningen i
rörelse och förde tanken bortom det nyktra
hvardagslifvets gränser. Därborta på den lilla empirebyråns
spruckna marmorskifva stod under en glaskupa det
fantastiska, förgyllda träd, fullsatt med små uppstoppade,
färgskimrande kolibris, som fru Alida plägade beteckna
som sitt »stamträd» och kring hvars bevingade invånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
