Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 LINDBLADS SÅNGER
flicka som »— om ock med blygsel» — måste medgifva
att hon. just vid denna tid gifvet föredrog Jean Paul
framför Goethe... »Goethe är så stor och härlig, men
Jean Paul, Jean Paul — det är mitt innersta hjärta! —»
hade hon ju en gäng skrifvit — och hvem förstår icke
den bäfvande glädje med hvilken hon i Lindblads pa
en gång svärmiska, lidelsefulla och af skäraste poesi och
romantik genomandade kompositioner skulle återfinna
just de tongångar och melodier som bäst fogade sig till
hvad detta »innersta hjärta» i tysthet diktade och drömde,
men blott föga i ord uttalade. I den mån hennes egen
personlighet vidgades och fördjupades blefvo Geijers
sånger för henne allt mer den styrkande och förfriskande
hälsokälla, i hvilken hon sökte näring för sin andes högsta
sträfvanden, pä samma gång som de för henne utgjorde
ett hemlighetsfullt samband med det älskade Väsen som
aldrig upphörde att vara det starkaste inflytandet i hennes
lif. Men Lindblads musik förblef henne dock alltid lika
kär — och i det sätt hvarpå hon föredrog hans sånger
låg något af den vemodiga ömhet, det stämmans
fördjupade och rörande tonfall hvarmed man återkallar minnet
af en ungdomskärlek. Själfva rösten, en icke stark, men
egendomligt silfverklingande, skär och ren sopran, hade
skulle man kunna säga, i sin rörande och poetiska timbre
ett speciellt Lindbladskt tonfall; och då denna röst
därtill fått en omsorgsfull konstnärlig utbildning,
understödd af en medfödd, djupt musikalisk känsla, kan man
knappast undra öfver att till och med kompositörens
egna »ömtåliga öron» kände sig tillfredsställda eller att han
med öfversvallande liflighet och rörelse slöt den unga
sångerskan i sin faran, högt bedyrande att han fann både
henne och hennes sång lika »gudomliga!» —
Man ser det för sig: — den Geijerska matsalen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
