Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETTY LÖWENHJELM
75
men så föga närmare genomfördt, önskar man ofrivilligt
att den Geijerska kretsen, liksom femtio år förut den
motsvarande i Weimar, inom sig rymt en Eckermann
— en fin och sympatisk iakttagare och lyssnare, nog
anspråkslös för att finna en verklig lifsuppgift i det
samvetsgranna bokförandet af samlifvets intellektuella
utgifts- och inkomststat — för tacksamma arftagares
räkning. I saknad af en sådan måste inbillningen ofta
utfylla luckor på hvars djup man endast dunkelt skymtar
det rika innehållet. De »nya synpunkter», som Geijer
en afton som denna, »rörd och varm», uttalade i kretsen
af sina närmaste, återfinna vi utan tvifvel delvis i hans
under de senaste lefnadsåren offentliggjorda skrifter;
men mycket har säkerligen förblifvit oskrifvet och det
skrifna ordet har säkerligen ej heller den inspirationens
värme och omedelbarhet som det talade. Fru Betty
förstod konsten att både lyssna och svara så att Geijer
blef vältalig. Hennes själ var, för att begagna ett af
hans egna favorituttryck, »ett godt musikrum» ■— där
fanns, med ett ord, den resonans som ger hvarje ton
fördubblad styrka och välljud och utan hvilken äfven
den skönaste röst saknar den rätta klangen. Många
bevarade smådrag antyda att Geijers stämma i Betty
Löwen-hjelms närvaro fick ett särskildt, allvarligt och innerligt
tonfall. Möjligen kom den äfven i hennes inre en och
annan sträng att vibrera som eljest förblifvit stum. Som
helt ung hade hon ägnat honom en fullkomligt
okritisk, till svärmeri gränsande beundran; den hade med
åren mognat till en djup och varm, men själfständig
och klarseende vänskap, lika dyrbar och välgörande för
dem båda... »H a n är visserligen» — skref hon som
fyrtioårig till en vän, med en halft skämtsam, halft
vemodig hänsyftning på sin ungdoms öfverspända adora-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
