Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF FRÅN SOPHIE NORDENFELDT
77
Björneborg sommaren 1841 och den omsorg hvarmed
det blifvit bevaradt vittnar bäst om det värde det
tillmättes af mottagarinnan. Kanske tog hon fram det just
den kvällen, då hon kom från Geijers, och läste det än
en gång — de nötta och gulnade bladen bära spår af
att hafva blifvit ofta och flitigt studerade. Så skref
fru Sophie på sitt eget skälmska, graciöst själfsvåldiga
och ändå djupt känsliga språk: —
». . . Om du bara kunde tycka lagom om honom, käraste
min Betty, så skulle jag önska att du finge se Erik Gustaf
medan hans nuvarande sinnesstämning räcker! — Ty o
m-b y 11 i g eller rättare omväxlande är han — ja — som de
stora perenna praktväxterna, som upplefva mångfaldiga årstiders
förändringar, då andra stackars blommor ej få räkna mer än e n
vår . . . För att fortsätta min liknelse förefaller mig Geijer n u
som om han inträdt i den första gyllene hösten och stode
alldeles full af herrlig frukt, hvarmed hela hans samtid skall
läska och föda sig. De må gärna äta upp alltihop! — när
vinterhvilan gått öfver kommer en n y vår med ännu skönare
blommor och derefter frukt som kanske ännu bättre kommer
till mognad . . . Det klär honom alldeles gudomligt att vara
patriot och folkvän. Och så meddelsam som han nu är!
— Jag sa honom en gång att han var mycket förändrad till
sitt väsende. — ’Ja, ser du, Sophie,’ sa han, ’förr gick jag med
en bulnad i själen, som värkte och sprängde och gjorde
mig både stum och döf. Men nu har den kreverat med allt
sitt etter — och jag mår syperbt!’ — Ja, min lilla Betty —
bra förtjust är allt jag med i professorn! — men alldeles
för högfärdig att låtsa om det för någon annan än dig —
allra minst för honom själf, som jag tog mig lika litet af
som förr . . . Om dig, Betty, talte Geijer och jag många
gånger. ’Hon är en bra menniska’, sa professorn — ’och
var mycket söt och rörande den tiden hon hade sin stackars
sjuke man att sköta. — — Jag sätter stort värde på hennes
omdöme — hon är en af de skarpaste resonnörer jag känner’
— — o. s. v. — — ’Bettys barn ligga mig mycket om
hjärtat’ — sa han en annan gång — ’både för deras fars och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
