Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
SVARTKONSTBOKEN
Intet under alltså om det, som Agnes Geijer brukade
berätta, låg en underlig och oförgätlig stämning öfver
dessa veckor, då ej blott skrifbordet i Knut Geijers
studentrum på nedre botten — vägg i vägg med Geijers
eget arbetsrum — utan äfven åtskilliga bord och stolar
i trädgårdssalongen därutanför voro belamrade med de
gulnade och dammiga pappersbuntar som utgjorde
Götiska Förbundets jordiska kvarlåtenskap — allt hvad som
i synlig måtto ännu fanns kvar af så många högtflygande,
ungdomliga drömmar, så mycken lefvande, pulserande
hänförelse. Och hvem kan undra om Geijer, då han,
välvilligt angelägen att genom egna hågkomster och
upplysningar underlätta sonens arbete, genombläddrade den
ena af dessa dokumentspackor efter den andra, dröjde
vid de kända namnen och smålog åt de minnen och
bilder som de framkallade, blef allt mera varm om
hjärtat, allt mera gripen, vek och rörd, allt mera
uppfylld af de syner som dag för dag allt tydligare
lösgjorde sig ur det förflutnas töcken och blefvo till
lefvande verklighet för hans inre blick? — De gamla
luntorna med sitt grofva papper, sitt gulnade bläck och sin
unkna lukt af länge tillslutna skåp och kistor
förvandlades under hans händer och ögon till en
svartkonstbok, där protokollernas kortfattade redogörelse för
Förbundsstämmor och Beslut blefvo till magiska
besvärjelseformler, vid hvilkas uttalande vålnader stego ur grafven,
länge sedan tystnade röster började tala och gamla
drömmar åter fingo makt att komma hjärtat att klappa
som i ungdomens vår. Huru väl förstår man ej att
han — stämningsmänniska som han alltid var — under
denna tid lade allt annat, egentligen vida viktigare arbete
åsido, för att i timtal fördjupa sig i de »Handlingar»
hvilka för hans son, den i de högre mysterierna oinvigde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
