Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDE OCH MATERIE
89
och log en smula vemodigt ironiskt åt den ungdomliga
öfverdriften, i själfva verket så obetydlig bredvid många
andra hvilkas minne bevarades i de gulnade luntorna
omkring honom. Och hur föga betydde dock allt detta
på det hela! — I den allvarliga forskningens skarpa
belysning hade många färger bleknat och mycket som
en gång utgjort föremål för de unga Göternas svärmiska
tillbedjan framträdt i en annan, vida hvardagligare och
mindre gudalik skepnad. Men bättre än någon förstod
Geijer nu, efter ett lif tillbragt i sanningssökandets tjänst,
att äfven den historiska sanningen består af ande och
materie och att anden är och blir odödlig, hur mycket
än materien må vara underkastad förvandlingens och
förgängelsens lag. Ingen älskar, vördar och tillber det
för hvilket hans innersta väsen står helt och hållet
främmande — och därför äro ju i själfva verket, tänker han
— och säger mer än en gång åt de kära som gärna
lyssna till och gömma hans ord — därför äro i själfva
verket den storhet, de dygder, de egenskaper som ett
folk gärna vill se förkroppsligade i sina förfäders
gestalter, som det i dem vill älska och vörda, den bästa
möjliga mätare på folkets egen andliga ståndpunkt och
halten af de ideal mot hvilka det i tysthet sträcker sig
... Det är sundt för ett folk att tänka högt om sin egen
härkomst. Hvad mer om de halfgudar från hvilka det
med stolthet räknar sina anor under det kritiska
mikroskopet skulle uppenbara åtskilliga rätt mänskliga sidor?
— Blotta förmågan att i fantasi, dröm och saga kunna
skapa en gudamänniska är dock en borgen för att
människan inom sig bär en gudomlig gnista — och det stora
ett folk diktar om sin egen forntid, äfven om det blott
skulle vara dikt, visar dock bättre hvad som bor på
djupet af dess väsen än alla dagens felsteg, misstag och
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
