Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
»EN SKUGGA BLAND SKUGGOR» -
några utdrag förtjäna att bevaras, såsom icke mindre
målande för hennes eget väsen än för den bortgångne.
Till Malla Silfverstolpe skref hon kort efter sonens
död:
». . . Du var med vid hans födelse, min Malla — du har
ock alltjämt med öm och deltagande oro följt hans väg genom
lifvet. Ack! — det var under de sista åren ett lif af oro,
bekymmer, modlöshet och ständigt felslagna förhoppningar,
ytterligare fördystradt af kroppslig sjuklighet.. . Då jag tänker
därpå, förefaller det mig som såge jag en skugga, vandrande
bland skuggor. Men han hade ock sina ljusa stunder, min
stackars älskade gosse; då var han obeskrifligt älskvärd och
intagande — ja, stundom rent af genialisk. Med m i g var
han alltid meddelsam och intressant, hur inbunden han än
kunde synas andra. Vissheten att han verkligen betraktade
mig som sin bästa och förtrognaste vän på jorden, känns
nu för mig som en oändlig tröst. Men den högsta är dock
den — att han nu hvilar i den allra bästa Vännens sköte,
för alltid befriad från allt som tyngde och band honom här på
jorden. Jag unnar honom denna lycksalighet, efter hvilken
han själf så mycket längtade. Men — saknaden är gränslös.
Till och med mina bekymmer för honom saknar jag. Han var
dock den ende, för hvilken jag, efter min Knuts bortgång,
numera verkligen var oumbärlig och nödvändig...
Ack, om du visste hur gripande, hur djupt rörande det för
mig är att nu i minnet genomgå hela hans lefnad! — En rikt
lofvande, men alltid drömmande barndom och ungdom —
skygg, tyst, försynt och oändeligt anspråkslös var han hela
lifvet igenom, utan egentliga vänner eller förtrogna utom sina
allra närmaste, till hvilka han därför slöt sig med så mycket
större ömhet och förtroende . . . Dessa sista fyra år har han
samvetsgrannt och med heder skött den lärareplats han
innehade vid Klingenstjernska skolan. Sedan den upphört hade
han för en tid tagit anställning vid Lyceum . . . Morgonen den
dag han dog, gick han som vanligt upp i skolan, men fick
der ett svindelanfall, så att tvenne gossar måste följa honom
hem . . . Klockan 6, då Troili kom till honom var han redan
mållös och kunde blott svagt teckna med handen åt honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
