Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 MOTBJUDANDE FÖR DEN KVINNLIGA KÄNSLAN
Lisa för att klargöra sin ömsesidiga ståndpunkt. Agnes
å sin sida afhandlar frågan allvarligt och samvetsgrant
i bref till fästmannen; man får tillfälle att följa
öfverläggningarna genom alla instanser ... Kvinnans rätta
verksamhetsfält, därom äro alla öfverens, är ju
onekligen hemmet. Vid hemmets härd vänta henne »de
heligaste plikter» — där har hon sin uppgift af naturen
klart och tydligt angifven. Hvarför egentligen utom
detsamma söka andra uppgifter än dem Gud själf
förelagt henne?... Att gifva almosor åt de fattiga är ju
onekligen ett af religionens första bud. Men här vid
lag bör ju den högra handen icke veta hvad den
vänstra gör — och »ligger det icke i själfva verket något
för den kvinnliga känslan motbjudande i hvarje
offentlig sammanslutning i sådant syfte?»... Hvartill
allt detta bråk? — Något verkligt upprörande ligger
onekligen i tanken på att äfven unga flickor skulle bli
medlemmar af denna förening, hvars närmaste uppgift
skulle bli att besöka de fattiga i deras hem, sörja för
att sjuka finge ändamålsenlig vård och barnen en smula
ans och uppfostran... Godt och väl. Men skulle de
icke därvid »oundvikligen komma i beröring med
förhållanden om hvilka hvarje mor ju helst ville hålla
sin oskyldiga dotter i okunnighet så länge som
möjligt?» — Och så vidare. Hvarken Malla eller
Anna-Lisa komma egentligen till någon verklig klarhet, men
— hofpredikanten är så enträgen och fru Ehrenborg
— egentliga roten och upphofvet till det hela — ger
dem ingen ro. I tysthet är man visserligen öfverens
om att det ligger något »okvinnligt» öfver det hela —
kvinnan bör helst verka i »det fördolda» — men–
Tidsandan kräfde ett offer och man gaf med sig, så
mycket mer som landshöfdingen med ifver och energi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
