Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Geijer och Agnes i Stockholm. Musiknjutningar och societetslif. Umgänge hos von Kochs, Bremers m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAHLQVIST OCH EMII.IE HÖGQVIST
157
har druckit duskål i lemonad och mandelmjölk med mer
än en af de vackra barhalsade flickorna; — hon har
blifvit presenterad för den sköna melankoliska grefvinnan
Nathalie samt fått löfte att låna Bulwers nyaste romaner
af henne, som alltid gjort sig ett nöje af att förse den
käre professor Geijer med den nyaste engelska litteraturen
och till och med är nog artig att glädja sig då han sveder
kanterna på hennes böcker när han ligger och läser vid
ljus — »det kan ibland vara en ära att bli bränd!...»
Med ett ord, hon har under dessa veckor med vakna och
roade ögon sett en hel del af hvad hufvudstadslifvet vid
denna tid äger mest representativt och lysande passerar
revy och i hennes bref återfinnes tillräckligt mycket däraf
för att vi med lätthet kunna tänka oss det öfriga och
utfylla detaljerna.
— Hvilken liten rolig tidsbild är det ej, till exempel,
då hon berättar huru hon och »lilla pappa» varit på
teatern och sett Romeo och Julia, »charmant öfversatt
af Fredrik Dahlgren men allt annat än charmant spelad»?
— Aktörernas namn hörde dock till dem inför hvilka
kritiken eljest plägade förstummas. Hon skrifver:
». . . De äro alldeles för koketta allesammans för att
hvarken förstå eller spela Shakespeare. Tror du att h a n, i den
undersköna afskedsscenen i Julias kammare, tänkt sig en Julia
i elegant hvit lenonklädning, alldeles öfversållad af puffar,
spetsar och rosenröda rosetter, och en Romeo, stående i
position, bakom hennes stol som en kurtiserande löjtnant? —
Det var icke Romeo och Julia, det var bara Dahlquist
och Emilie Högqvist! — Det blef mig till slut en
riktig plåga det hela . . . Sedan man sett Jenny Lind, har man
minsann lärt att skilja på äkta konst och endast
instuderad!...»
Lifligast gestaltade sig umgänget med familjerna von
Koch och Bremer och därifrån medfördes äfven de intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
