- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
159

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Geijer och Agnes i Stockholm. Musiknjutningar och societetslif. Umgänge hos von Kochs, Bremers m. fl.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOIRÉE HOS V. KOCHS

159

har hela det omedelbart uppfattades naiva charme, på
samma gång som den åter ovillkorligen för tanken till
en eller annan scen i någon roman af Fredrika Bremer.
Det var på en musiksoaré i hans föräldrars hus, berättar
en af fru von Kochs söner, som han, då en sjuårig
gosse, med djupt intresse bevittnade det lilla uppträde
som på barnfantasien skulle göra ett outplånligt intryck.
Under ett längre musikstycke hade »farbror Geijer»,
gossarnes välkände och afhållne vän, tydligen tröttnat
på att stå och förgäfves sett sig om efter en stol. Då
ingen oupptagen sådan fanns i närheten, slog han sig,
för att ej störa de uppträdande, helt tyst och
anspråkslöst ned på golfvet just där han för tillfället befann
sig. Ställningen blef tydligen i längden ansträngande
för en gammal man — och en viss skön och älskvärd
grefvinna bland de närvarande, ännu i stor hofdräkt efter
den kungliga couren från hvilken hon kom„ reste sig
ljudlöst och tog äfven hon plats på golfvet bakom den
gamle professorn, så att hon med sin rygg beredde
honom ett säkert icke ovälkommet ryggstöd. Geijer
låtsade om intet, eller var kanske alltför upptagen af
musiken för att lägga märke till hvad som inträffat. Först
då en paus uppstod vände han litet på hufvudet —
tryckte tyst en tacksam kyss på den vackra skuldra som
var honom närmast och — fortfor att lyssna till musiken.

— Är det icke i själfva verket »Signora Luna» själf,
direkt ur »En Dagbok», som »i svart sammetsrob med
turban af silfverskir», efter slutad vakt hos drottningen,
kommer på justitiekanslerns musiksoaré och tillsammans
med Geijer bildar en grupp som lilla Fredrika måste
hafva betraktat med outsägliga känslor och längtat att
få beskrifva? —

Från det Bremerska hemmet föreligga åtskilliga lif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free