Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Brunnsdrickning. Geijers sommararbete. »Om den Ny-Europeiska odlingens hufvudskiften» m. m. Geijers arbetsmetoder. »M. Amiel från Génève»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
M. AMIEL
tresse att den unge Schweizerstudent som Geijer här
citerar och som denna sommar besökte Uppsala, bar
det sedan icke okända namnet Henri-Frédéric
A m i e 1. »M. Amiel från Genève» — nämnes han af
Agnes, som sålunda skildrar hans uppträdande i familjen
Geijer:
». . . Pappa kom hem en liten stund före middagen och
berättade helt obesväradt att han bjudit främmande — en
ung resande utländing som varit uppe på Biblioteket och i
hvilken han blifvit alldeles betagen. Mamma blef högeligen
altererad, ty vi hade verkligen en sällspordt tuskig middag
just den dagen och tiden var redan så långt liden att det
icke stod att ändra. Jag lugnade henne efter bästa förmåga,
lofvade att själf vara så intagande som det stod i min makt
samt sade till om plättar för att i någon mån ytterligare skänka
måltiden en högre lyftning ... M. Amiel visade sig vara en
ung, vacker, elegant och ytterst soignerad herre med ett
’outsägligt’ svart skägg, för öfrigt älskvärd och anspråkslös . . .
Han var hos oss hela aftonen, talade mycket med pappa om
schweiziska universitetsförhållanden, gamla folkseder och sägner
m. m. samt med mig om litteratur, om m:me de Stael och
hennes C o r i n n e, som jag just håller på att läsa, om
Thorwald-senoch Fogelberg m. m. Att vi på honom gjorde ett någorlunda
fördelaktigt intryck vågar jag hoppas, ty vid återkomsten från
Dannemora sökte han oss åter, ehuru han ledsamt nog ej
träffade oss hemma. Han lämnade i stället icke mindre än
fyra visitkort, doftande af rose — ett af dem var antagligen
till plättarna, ty de försatte honom i formlig extas — jag
måste icke allenast ge honom recept på tillagningen utan också
dagen därpå vara honom behjälplig att anskaffa en
plättpanna, som han ville ta mecl sig ’en souvenir
d’ U p s a I’ . . .»
Den flyktiga samvaron gaf ej tillfälle till någon
djupare bekantskap och M. Amiel från Genève hörde, som
man vet, ej till dem som bära hjärtat på tungan, huru
charmant han än kunde konversera med unga damer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
