- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
227

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR MINNESBOKEN

227

striela, har nu blifvit det öfvervägande i alla stånd. Det har
gjort sin egen angelägenhet — till verldens. Deri ligger både
dess styrka och dess svaghet. Vi vilja betrakta det under
begge synpunkterna, för att se både hvad det har och hvad
det saknar.

»Till dess kredit hör:

»1. Det har åter bragt arbetet till heders, varandes
från början jorden nog nära att ej ha kunnat glömma den
första lexan: »du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett.» Det
ligger en välsignelse i dessa gudomliga ord efter fallet;
och likväl synas de uttalade i sammanhang med en förbannelse.
Det har bragt mig på underliga tankar om Guds ord. Saken,
det välsignelserika innehållet, är der öfverallt. Namnet synes
ofta ett helt annat, liksom uttaladt af en mun som ej rätt
känner det himmelska språket, är tolk för hvad den ej rätt
förstår, förbannar der välsignelse var menad eller ock tvärt
om. Derför är ock min uppriktigaste mening att menniskan
i afseende på inre, sant språkförstånd, ännu alltjemt befinner
sig uti Adams kasus i Edén, inför hvilken Gud förde allehanda
djur på marken, att menniskan måtte se hvad de skulle heta
och nämna dem, Låt saken tala! — lärer således vara
första grundsatsen för språkkunskapen — som för all annan . . .

»2. Den är en fredens härold på jorden. Huru skulle
industrien kunna vara en samhällenas hufvudangelägenhet, om
ej vapnen hvilade? Hur oändligt har ej den fredliga
gemenskapen mellan menniskor stigit inom jämförelsevis kort tid ? . . .
Hvilka eröfringar äro numera de fruktbara, om ej de fre
d-lig a, genom kolonier, handel, odling, förädling?... Jorden
är en verkstad, der ej mera förnämligast vapen smidas . . .
För yttre fred har det europeiska tillståndet kanhända aldrig
erbjudit större garantier . . . Jag medgifver att det inre lugnet
ej på långt när erbjuder samma utsigter som det yttre. Men
äfven de inre, gemensamma farorna bidraga att hålla de yttre
i tygeln . ..

»3. Den har födt en vetenskap — rikedomens — äfven
kallad nationalekonomin — som, märkligt nog, genom den
blott formella konseqvensen af sin abstrakta grundsats om
handelns frihet, kommit till den vackra, lika på samhällen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free