Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den unge godsägarens första lärospån. Richert, Nonnen och Kylberg. Rön och erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TIDSBILD
267
ligen,» tillägger han, »super han lika oförskräckt, det
svinet, men då fyllan tar öfverhanden törs han inte
längre slå henne utan sätter sig på en stol och dunkar
sitt eget hufvud i väggen, hvilket tyckes bereda honom
ansenlig lättnad och för resten är honom hjärtligen
undt...»
Som motstycke till denna skildring bifogar han en
annan, rätt målande för tidens seder och
åskådningssätt:
». . . Då jag nu berättat dig om en stackars kvinna som
gråter och är rädd för en elak och försupen man, måste
jag också tala om en annan som gråter af glädje då hon
får utbreda sig öfver s i n mans godhet och förträfflighet.
. . . Han är rättare på en af mina utgårdar. De ha aldrig
en droppe brännvin i huset; men nu, då skördetiden började
med strängare arbete, sade hon till honom: ’Du ska väl ha
dig en sup du med, som alla andra!’ — ’Nej’, — sade han —
’jag äter ju härinne ensam med dig och då ser
ingen om jag super eller ej, ingen kan förarga
sig öfver det!’... Jag tyckte så bra om den historien att
jag genast beslöt att de skulle få ha två kor i stället för
bara en, som hittills . . .»
Man befann sig ännu under inflytande af den
fosterländska stämning då Kronobränneriernas verksamhet i
det närmaste upphöjt superiet till rang, heder och
värdighet af nationaldygd, hvars utöfvande ingen utan att
väcka verklig anstöt kunde undandraga sig. Huru djupa
rötter denna lifsåskådning slagit i vårt folklynne torde
man än i dag, alla nykterhetssträfvanden till trots,
alltför tydligt kunna iakttaga.
För öfrigt går han alltjämt i all stillhet och »petar
på Rucklet» för att utröna om det verkligen är så
»fallfärdigt» som det ser ut. En dag kan han med glädje
meddela att han brutit lös »några af de murknaste brä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
