- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
283

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Adolfs bref. Gotthard Hamilton och Curry Treffenberg i Uppsala. Ava Wrangels bröllop. Förändringar. Ett gammaldags bröllop. Geijerstams på Hönsäter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allvar i glädjen

283

sin tid här, måste väl så småningom ge plats för något annat
... I alla fall tänker jag ofta att jag visst aldrig, under några
omständigheter, som gammal skall kunna finna lifvet tomt och
ledsamt, med en sådan ungdom att tänka på och minnas.
Så oändligt mycket vackert, godt, lifvande och inspirerande
som jag fått samla för min själ — en sådan umgängeskrets,
så många roliga, goda, begåfvade menniskor att minnas med
kärlek och tacksamhet — och framför allt ett sådant hem och
sådana Föräldrar!! — — Och så att d u, min egen Adolf,
också lefvat med så länge i vårt Upsalalif och sålunda
har nyckeln till mitt allra innersta och förstår huru och
hvarför jag blifvit just sådan som jag är — det är sannerligen
inte den minsta af de många goda gåfvor för hvilka jag
dagligen tackar Den som så underligt styrt allt till det bästa för mig
— både glädje och bekymmer. Aldrig hade du kunnat lära
dig förstå mig som du gör utan att känna roten till mitt
’spräckliga och flammiga’ väsen. Jag däremot — jag har
måst leta mig tillrätta hos dig utan någon annan vägvisare än
kärleken . . . Men — så finnes visst ej heller hos dig så många
dunkla, underliga vrår i själen, så många krångliga små
sidovägar — som hos mig —!»

På detta bref, målande både för den skrifvandes
personlighet som för de stämningar och tankar som voro
oskiljaktiga från denna brytningstid, svarar fästmannen:

». . . Hvad du säger om ditt sätt att känna lyckan, alltid

*



med en smula ängslan och allvar i bakgrunden, rörde mig så
mycket, — ty jag har just på sista tiden ofta förebrått mig
min oförmåga att med fullkomlig hängifvelse åt stundens glädje
och glömsk af allt annat njuta af min lycka. Djupt och
innerligt känner jag, det vet Gud, den oändligt stora lyckan att
ega din kärlek, att nu ändtligen hafva fått frid med mina
älskade Föräldrar och att få egna mig åt en verksamhet som
länge varit målet för min längtan. Men aldrig kan jag likväl
så barnsligt sorglöst och utan alla bitankar öfverlämna mig
helt åt en jublande glädje öfver allt detta, som jag ser mången
annan göra under liknande förhållanden. Dock är jag viss att
jag i grunden är fullt ut lika lycklig som de; men det är alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free