Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Geijer insjuknar. Ett kungligt besök. Studentkonsert. Geijers föreläsning. Fryxells angrepp. Prinsarnas afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPVAKTNING
313
skall väl en gång kunna fylla den platsen?» med flera
dylika.
Att Geijer således ännu på helt och hållet
utomstående i katedern kunde verka kraftfull och
»ungdomsfrisk», till och med i trots af det häftiga illamående
hvilket, som vi sett, blott några timmar före detta
offentliga uppträdande fyllt hans närmaste med oro, vittnar
bäst om hans kärnsunda naturs ännu i det hela obrutna
spänstighet och motståndskraft. Den skulle dock inom
kort sättas på ett ännu hårdare prof. Det är icke långt
därefter, en dag i början af december, som Agnes
skrifver:
». . . På Fredag skulle pappa hållit sin sista föreläsning,
som mamma och jag ämnat bevista och mycket gladt oss åt.
Men — du förstår våra känslor då han just den morgonen,
då han skulle stiga upp, åter fick ett långt svimningsanfall,
alldeles likt det förra hösten. — Glas kom och ordinerade
genast en stark åderlåtning. Häraf blef han bättre och är
nu i det närmaste lik sig igen — Gud vare lof! — Men
dessa plötsliga anfall, dessa våldsamma blodkongestioner åt
hufvudet äro så skrämmande. Äfven om all oro för stunden är
förbi, så verkar dock hvarje ny påminnelse om möjligheten att
förlora detta så outsägligt dyrbara och älskade lif, som ett
dolkstygn i hjärtat och lämnar ett sår som ej lätt vill läkas . . .
Föreläsningen måste naturligtvis inställas. Men allmänna sången,
som ämnat följa honom hem därifrån, kom ändå upp på
middagen och stannade utanför, medan Meijerberg kom upp
för att å allas vägnar efterhöra pappas befinnande samt fråga
om det skulle störa honom i fall de sjöngo några sånger.
Pappa var visserligen mycket matt och ej utan yrsel, men
kunde dock verkligen väl ombonad och ombäddad med kuddar,
från sin länstol vid salsfönstret åhöra sången och vinka sitt
tack åt dem. En oerhörd människomassa hade samlats
utanför — och nog hördes det att det ’Lefve Geijer!!’ som
utbragtes och de hurrarop hvari alla instämde kommo från
hjärtat! — — Alltsammans rörde och gladde pappa obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
