Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»OM ARISTOKRATFÖRDÖMANDET —»
325
Geijer och hans närmaste skola fira i det minnesrika
gamla hemmet. Så ser man dem gärna för sig ännu i
dag, hvarje gång man vandrar Slottsgatan framåt och
höjer blicken till den välkända fönsterraden i det gamla
hus som midt i alla förvandlingar ännu är sig så
förvånande likt — huru länge, måntro, skall det få
förblifva så —? Man vågar knappast fråga...
Det »allvarliga samtal», hvari Geijer på julaftonen
länge var inbegripen med sina söner, rörde sig, som
Adolf Hamilton senare ville erinra sig, verkligen kring
den Fryxellska skriften och det svar på densamma
hvarmed Geijer just då var sysselsatt. Såväl den ena som
det andra utgjorde under hela julhelgen föremål för
många diskussioner samt lästes gemensamt högt i
familjekretsen under lifliga kommentarier, hvilka dock pa
det hela taget ingalunda fördystrade stämningen; ty
man var i tysthet öfverens om att så vidt som möjligt
taga saken från den glada sidan och framför allt hindra
husfadern själf från att taga den alltför allvarsamt. I
det helgdagshumör hvari man befann sig föll det sig
lättare att skratta än att förarga sig; Geijer själf var
icke den som minst njöt af ett godt skratt, äfven om det
delvis var på hans egen bekostnad, och de som höllo
honom kärast kände på sig att man i detta fall gjorde
honom den bästa tjänsten genom att i någon mån kasta
löjets försonande skimmer öfver hvad som dock hvarken
kunde glömmas eller ignoreras. Mänga af de Fryxellska
kraftuttrycken blefvo sålunda till muntert bevingade ord
inom familjekretsen och framför allt förvandlades det
underbara »postamentet», med dess olika
»öfverbyggnader», på hvars spets den Fryxellska fantasien djärft
placerat den äfventyrligt balanserande Geijer,
»vördnadsvärd genom sina personliga egenskaper, fruktansvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
