Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGEST
329
resan måste inställas — och skälet angifver Agnes i en
med upprörd och brådskande stil skrifven biljett till sin
»goda älskade gudmor»:
». . . Tyvärr måste vi återsända paketet. Pappa
kommer ej att resa till Stockholm i morgon —
troligen icke alls. Han fick i morse åter ett svårt anfall —
likt det i höstas — måste lägga sig och Glas genast
efterskickas. Han ordinerade Åderlåtning. Efter den är pappa nu
mycket matt och svag men väl fullt medvetande. Han sofver
nu. Mamma sitter inne hos honom och bad mig underrätta
gudmor. Gifve Gud det måtte bli lika hastigt öfvergående som
i höstas — men ångestfullt är det med dessa upprepade
påminnelser om tilltagande svaghet hos den som är så outsägligt
dyrbar. . . Mamma helsar innerligen genom gudmors
Agnes.-»*
Under de följande dagarna flyga de små biljetterna
tätt mellan Geijerska och Silfverstolpeska husen — Malla
är nämligen själf af opasslighet hindrad från att besöka
de profvade vännerna. Då de bättre än något annat
teckna situationen och stämningen, må en och annan af
dem här finna en plats. Anna-Lisa skrifver med ännu
ångestfullt hjärta: —
». . . Min goda älskade vän! — Erik Gustaf sofver nu —
efter en sömnlös natt — och jag passar på att sända dig
ett par rader. Du frågar om bättringen fortfar! — Har
verkligen någon bättring inträdt? — — Jag törs
ej därom fråga, knappast tänka. Så länge svimningsanfallen
upprepas och svindelkänningarna ej gifvit med sig, ser jag
på Glas att han visst ej tror faran vara förbi. -—
Plågor har han ej. I går var han en stund rätt språksam
och liflig — — men — —! — Tack, tack för deltagande och
* Brefvet, liksom de följande är odateradt; men
ordningsföljden låter sig dock med någorlunda säkerhet fastställa genom
andra, sammanfallande omständigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
